Regeringen kanske ska kolla på några av förslagen som Lunds universitet föreslår.
En stark välfärd, bidrag samt subventioner kan alltså få folk att vara mer villiga att skaffa barn vem kunde ana/s
Det skulle ju sjävklart inte lösa alla problem och omvärlden påverkar mycket men man behöver ju inte aktivt motverka alla förslag som de föreslår.
”Lågt stöd för att enskilda reformer påverkar barnafödande
Sverige har genom historien haft en progressiv politik gällande familjebildning och jämställdhet. Exakt hur och i vilken omfattning politiska reformer påverkar fertiliteten är dock svårt att säga.
– Det finns väldigt lite stöd i forskningen för att enskilda reformer har påverkat barnafödandets nivåer, delvis för att reformer ofta genomförs då det finns ekonomiskt utrymme, delvis för att de genomförs samtidigt som mycket annat händer. Det finns dock exempel på reformer som effektivt har påverkat ”timing” av barn. Däremot kan man säga att det finns ett allmänt stöd för att länder med utvecklade välfärdssystem samt en orientering mot mer jämställdhet har relativt hög fertilitet. Länder där man aktivt stödjer möjligheten att förena arbete med familj och subventionerar den individuella kostnaden för att ha barn genom barnbidrag, betald föräldraledighet och kraftigt subventionerad barnomsorg, har högre fertilitet än länder som inte gör detta, säger Maria Stanfors.
Maria Stanfors säger att reformer är långsiktiga processer som historiskt sett inte gett omedelbara avtryck i barnafödandet.
– Fertiliteten har varierat kraftigt de senaste hundra åren och även under tider då familjepolitiska insatser har ökat i omfattning och generositet. Ofta är viktiga reformer del av en större plan, som exempelvis införandet av särbeskattningen år 1971, föräldraförsäkringen år 1974, möjlighet att jobba deltid som förälder samt utbyggnaden av subventionerad barnomsorg. Allt detta syftade till att höja kvinnors arbetsutbud och göra det möjligt att förena arbete och familj vilket är långsamma processer. Kvinnors, inte minst mödrars, arbetsutbud ökade kraftigt under 1970- och 1980-talen men det var inte förrän 1990 som drygt hälften av alla barn i åldern 1-6 år hade förskoleplats, säger Maria Stanfors”
Folk har knappt råd att mata sig själva, att ta in ett barn i bilden finns inte ens på kartan för många.
3xc1t3r on
Alla ska jobba 100%, vi börjar sakta men säkert hamna där, och när jämställdheten ökar så finns det en risk att barnafödandet (tillfälligt?) dippar. Ihop med en osäker omvärld (på flera plan, men mest ekonomiska) så är det klart att folk funderar en vända till innan man skaffar barn.
3 commenti
Regeringen kanske ska kolla på några av förslagen som Lunds universitet föreslår.
En stark välfärd, bidrag samt subventioner kan alltså få folk att vara mer villiga att skaffa barn vem kunde ana/s
Det skulle ju sjävklart inte lösa alla problem och omvärlden påverkar mycket men man behöver ju inte aktivt motverka alla förslag som de föreslår.
”Lågt stöd för att enskilda reformer påverkar barnafödande
Sverige har genom historien haft en progressiv politik gällande familjebildning och jämställdhet. Exakt hur och i vilken omfattning politiska reformer påverkar fertiliteten är dock svårt att säga.
– Det finns väldigt lite stöd i forskningen för att enskilda reformer har påverkat barnafödandets nivåer, delvis för att reformer ofta genomförs då det finns ekonomiskt utrymme, delvis för att de genomförs samtidigt som mycket annat händer. Det finns dock exempel på reformer som effektivt har påverkat ”timing” av barn. Däremot kan man säga att det finns ett allmänt stöd för att länder med utvecklade välfärdssystem samt en orientering mot mer jämställdhet har relativt hög fertilitet. Länder där man aktivt stödjer möjligheten att förena arbete med familj och subventionerar den individuella kostnaden för att ha barn genom barnbidrag, betald föräldraledighet och kraftigt subventionerad barnomsorg, har högre fertilitet än länder som inte gör detta, säger Maria Stanfors.
Maria Stanfors säger att reformer är långsiktiga processer som historiskt sett inte gett omedelbara avtryck i barnafödandet.
– Fertiliteten har varierat kraftigt de senaste hundra åren och även under tider då familjepolitiska insatser har ökat i omfattning och generositet. Ofta är viktiga reformer del av en större plan, som exempelvis införandet av särbeskattningen år 1971, föräldraförsäkringen år 1974, möjlighet att jobba deltid som förälder samt utbyggnaden av subventionerad barnomsorg. Allt detta syftade till att höja kvinnors arbetsutbud och göra det möjligt att förena arbete och familj vilket är långsamma processer. Kvinnors, inte minst mödrars, arbetsutbud ökade kraftigt under 1970- och 1980-talen men det var inte förrän 1990 som drygt hälften av alla barn i åldern 1-6 år hade förskoleplats, säger Maria Stanfors”
Källa:
https://www.lu.se/artikel/varfor-vill-kvinnor-inte-ha-barn-igen
Folk har knappt råd att mata sig själva, att ta in ett barn i bilden finns inte ens på kartan för många.
Alla ska jobba 100%, vi börjar sakta men säkert hamna där, och när jämställdheten ökar så finns det en risk att barnafödandet (tillfälligt?) dippar. Ihop med en osäker omvärld (på flera plan, men mest ekonomiska) så är det klart att folk funderar en vända till innan man skaffar barn.