Qualcuno lo ha pubblicato con il titolo "il tuo membro Costco medio". Mi ha fatto pensare alla più grande seccatura di molti svedesi, vale a dire le persone che si intromettono. Sai com’è. Stai camminando in una strada pedonale nel centro di una città di sabato all’ora di pranzo. È pieno di gente e tutti si muovono velocemente e deliberatamente. All’improvviso il gruppo di 3-4 persone di fronte a te pensa che questo sarebbe un buon posto per fermarsi e discutere dove pranzare.
Stai entrando in un negozio e la persona che cammina davanti a te pensa che sia una buona idea fermarsi mezzo metro all’interno della porta. Stai uscendo da Biltema e la coppia di pensionati che ti precede con un carrello della spesa decide di controllare la maledetta ricevuta "la camera di equilibrio" tra le porte.
Gli svedesi sono i peggiori in questo o è un fenomeno universale?
https://i.redd.it/wcg1tiogn3xg1.jpeg
di Thorstenflink
26 commenti
Kolla Örjan Lax-sketcherna på youtube så har du mig i ett nötskal när jag är trött och grinig efter jobbet. Folk har fan hål i huvudet
Verkligen inte, Svenskar är t.o.m väldigt duktiga i min erfarenhet på att inte vara ivägen. Sydamerikaner är totalr hopplösa.
Raka motsatsen imo
Nä, aldrig tänkt på det mer än andra länder.
En annan klassiker är när någon ställer sig framför och går om en vid ett rött ljus vid en korsning och sedan går jättesakta framför. Varför gick du om när du ändå tänkte gå som en 107-åring med rollator?
Tror det är universellt. Folk hamnar i sin egen bubbla och blir helt omedvetna om sin omgivning.
Individuellt brukar det inte vara något problem men om Bettan och Ann-Katrin stöter på varandra på Willys så uppstår oftast en kundvagns-blockad för avhandlandet av småprat och skvaller.
Svenskar är bara medvetna om när någon står i vägen för dem, men aldrig när de själva står i vägen för någon annan.
Tycker det är motsatsen och att folk i allmänhet är rätt bra på att inte stå i vägen. I alla fall om man jämför med andra länder.
Tror att det är mer att när det händer så blir man mer upprörd för att det är ovanligt
I Sverige finns en outtalad regel att hålla koll på andra och inte vara i vägen, därför märker vi mer om någon faktiskt är i vägen. I många länder är det inte något man måste hålla koll på så man säger bara ursäkta och klämmer sig förbi eller så säger man ursäkta och folk flyttar sig. I Sverige är default att ingen behöver vara i vägen så mycket det går.
Blockmongo kallas de för. Inte helt pk kanske men så äre
Jag vet inte skillnaden från andra länder, men nog fan är folk i vägen hela tiden.
Tror vi är bra. Brukar nästan alltid vara minst en person i gruppen som står i vägen som är uppmärksam och drar undan de andra, eller med en blick säger “Ursäkta”.
Men finns undantag har jag märkt, särskilt på gångbana när ett umgänge går i bredd eller klunga. Då kan de marschera framåt så en annan får gå ut i väggenen. Så får man en blick som att man själv är korkad. Oftast varit medelåldersmän (50+) med eller utan barnvagn.
Kan det vara att man inte vet vilken sida av vägen man faktiskt går på? Kanske.
Kan det vara en person som hela livet känt sig nedtryckt och nu måste hävda sig. Kanske det också.
Sen ungdomar gillar också att gå i bredd, men de brukar alltid flytta sig självmant eller när man plingar cykelklockan.
Sen att en liten tant eller gubbe rör sig sakta och stoppar upp flödet en stund på ICA är inga problem alls.
Mest gamla tanter som står ivägen för ingången på typ Willys
Jag är ute och reser i Sydostasien för tillfället. Jag brukade tro att svenskar var totalt i vägen hela tiden. Men efter att tillbringat en längre tid utomlands så kan jag konstatera att svenskar är VÄRLDSKLASS på att inte vara i vägen.
Har spenderat tid med andra turister från alla håll och kanter, har spenderat tid med lokala invånare i olika länder. Skandinaver överlag skulle jag säga är absolut bäst.
Jag tror att Filippinerna kommer sist i denna fråga, jag älskar dock folket. De står i vägen utan att de förstår, sen när de väl får syn på en, så istället för att ge plats så startar de en konversation med dig. Ibland sjukt störande, men också väldigt roligt ibland.
Nej, men svenskar älskar att vara effektiva och stör sig därför mer på småhinder i vardagen som när Bosse och Sigge stöter på varandra och börjar idka social samvaro framför dem. Social samvaro är ju inte effektivt!
Man tänker på när det händer, men man tänker inte på hur ofta det *inte* händer
Det händer ibland, men vanligt är ju toppen av rulltrappen.
Alternativt finns ju korsning eller rondell, där 2 biler lätt hinner ut innan nästa bil, nej där är det ju såklart fullt stopp och sen 4km/h ut i rondellen.
Stor Stockholm här. Ibland går det bra men ibland är det också helt åt helvete. Folk som står på fel sida av rulltrappan. Folk som ska stanna och kolla runt precis efter dom klivit av rulltrappan. Folk som rent av inte vet vart dom ska gå eller hur dom ska gå.
Detta känns lite som en storstadsgrej globalt. Jobbar i Stockholm men bor utanför. Stockholmare är helt värdelösa, folk i mindre städer brukar inte ha dessa problem
Spanien är absolut värst
Hela vår kultur är byggd kring att inte vara i vägen för andra och att visa hänsyn. Inte skapa problem alltså.
Hur skulle detta rimligen kunna vara sant?
Tyskland är det värsta jag varit med om
Även om ingen svenson här i kommentarsfältet håller med oss, så är det här en favorit-pet-peeve som jag (tysk) och min kompis (UK) klagar om hela tiden.
Svenskar är inte så urbana, många saknar vanligt ”stadsvett” som att tex gå i en förutsägbar bana etc
Som tysk upplever jag faktiskt snarare att svenskarna är väldigt hänsynsfulla och inte så ofta står i vägen. På rulltrapporna står de oftast längst till höger för att ge plats åt dem som vill passera. Bara det är omöjligt i Tyskland.