Fireball mette pressione sugli studenti: ora se ne andrà

Det var favoriten för nästan alla, tråkigt om det ska förbjudas på grund av att några få inte tycker om det.

Lite platt anledning. Då kan man lika gärna avveckla idrotten i helhet. Eller så får alla elever ha en personlig plan (svindyrt) för framsteg eller åtaganden.

Jag var kuk-i-brallan bra på basket.

Tennis? Dra helvete vad kul det var och bra jag var. 

Övrigt på idrotten? Nae. Inget att hänga i granen.

>att många elever känner sig uttittade och kan få en negativ inställning till fysisk aktivitet i stort.

Då kan vi sätta ribban så lågt som möjligt.

Varför ska vi ens ha närvaro på skola då folk kan känna sig uttittade och få negativ inställning till lärande?

Är inte skolan där för att utmana, bygga upp kunskaper och stärka.
Men man kan ju inte stärka om man inte utmanar sig själv och är ute på kanten.

Lite psykisk påfrestning bygger karaktär och ger skinn på näsan vilket är något som behövs för att klara sig i samhället.

Låt ungarna spela brännboll.

Jag förstår känslan hos barnen men detta är inte lösningen.

Många traumatiska minnen finns när jag ibland ville använda ”tjejracket” med underslag för att träffa bollen. Det var jobbiga känslor, på riktigt.

Men det är de trauman man tar sig igenom som gör en starkare. Hade jag blivit vuxen utan dessa minitrauman hade jag varit en riktig mes idag.

Asså jag är helt för att man skippar brännboll på idrottslektionerna. Man får slå och springa kanske 4 gånger på en timme. Resterande tid står man i kö och väntar eller glor på någon som slår för att man kanske ska behöva fånga och kasta.

Brännboll är ett kulturarv men det är en lek vi måste föra vidare till nästa generation men egentligen suger den hårt i de flesta fall. Att köra brännboll på de där föräldrar/klassträff eventen man hade när man gick i låg/mellanstadiet var ganska kul om man hade en farsa som kunde slå långt.

>Pierre Jakobsson, idrottslärare på Nyköpings högstadium Alpha, menar att många elever känner sig uttittade och kan få en negativ inställning till fysisk aktivitet i stort.

Motargumentet är att aktiviteten är då kanske bra att ha för att elever ska vänja sig vid känslan att man är _uttittad_, vilket är ganska vanligt att känna så när man hela tiden undviker att utsätta sig för sådana situationer.

Helvete vad dumt. Barn ska utmanas och man får hjälpa de med osäkerhet.

Vi fick en latino lärare i gympa som spelade i basebollandslaget och tvingade oss 10-12 åringar att spela baseboll varenda gympalektion. Fy fan vad jag saknade brännboll. Hjärnskakningar och stukade handleder. Alla hatade den där jävla läraren. 

I princip definitionen av en björntjänst

Pinsamt

BRÄNNBOLL är det de klagar på?

Inte typ fotboll där 3-4 killar i klassen är typ semi-professionellt utbildade i på sin fritid och fullständigt mosar alla andra i en sport där ingen förutom dem förstår reglerna (om typ offside) och de passar bara mellan sig själva och sina kompisar?

Men vaf… ta kärringträet bara! Finns alltid något Ludde som tar lyra i alla fall.

Jag avskydde brännboll och idrotten i övrigt. Men ändå stod brännbollen för ett av mina bästa skolminnen.

Gick i femman och som vanligt skulle det spelas brännboll när våren kommit. Det var min tur att slå och jag gick upp. Vår årskulls stora mobbare Hannes stod i utelaget och skrek glatt att alla kunde komma en bit fram, eftersom jag var så dålig. Första slaget träffade luft. Hannes hånskrattade högt, och vinkade ännu mer att alla kunde komma fram, för jag skulle behöva ta dasslocket.

Jag övervägde absolut locket, men stoltheten gjorde att jag inte kunde. Istället tog jag återigen upp slagträt, kastade upp bollen och slog så hårt jag bara kunde. Det var inte ett bra slag, men mitt i trät tog det. Bollen tog en väldigt låg men hård bana, och som en laser prickade den Hannes – som vid det här laget stod så nära han vågade – rakt i pungen.

Han kollapsade och började storgråta, och blev åmandes kvar på marken i ett par minuter. Precis alla skrattade nu istället åt Hannes, tom läraren kunde inte hålla tillbaka skadeglädjen när hon gick fram för att kolla hur det gick med honom. Hannes fick sitta på bänken resten av matchen.

Då var jag kung för en dag!