Cinque case in un anno e mezzo: “Il mercato dell’usato è un caos senza speranza”

>**I Finland var det tryggt och billigt. Men studenten Mari Niemeläs möte med den svenska bostadsmarknaden ledde till stress, besvikelse och obehag.**

>**– Jag hade ingen aning att det var så svårt att få bostad i Sverige, säger hon.**

>2022 flyttar läraren Mari Niemelä hem till Finland efter tio år i Sverige.

>Hon gör som man brukar när man behöver boende. Går in på några förmedlingssajter, skrollar bostäder och väljer ut favoriter. Skriver till hyresvärdarna och inväntar svar. Får snart flera erbjudanden om tillsvidarekontrakt centralt i Vasa.

>Hon kan välja och vraka, inget ovanligt på Finlands fria hyresmarknad. Det kan vara dyrt, men man får bostad direkt nästan var som helst i landet, särskilt på sommaren då efterfrågan är låg.

>– Jag förstår inte varför svenskarna vill behålla ett system som orsakar så mycket elände. Som tvingar människor att leva på någon annans nåder, säger Mari Niemelä.

>**Fem bostäder på** ett och ett halvt år hann finska Mari Niemeläs med på andrahandsmarknaden i Göteborg.

>Hennes första hem på västkusten var ett rum i Vasastan i centrala Göteborg. Hon delade lägenheten med hyresvärden och en annan inneboende. Huset låg visserligen i en trendig stadsdel på gångavstånd från universitetet och hyran på 5 000 kronor kan kanske låta låg – men Mari Niemeläs minnen därifrån är inte ljusa.

>Hon beskriver rummet som ”ett mörkt litet skrymsle”.

>– Mer likt en garderob än ett rum, egentligen. Säng och kläder var det enda som rymdes.

>Hon såg aldrig rummet som en långsiktig lösning men hade tänkt stanna tills hon fick ett förstahandskontrakt. Så blev det inte.

>En kväll när hon kom hem upptäckte hon att hyresvärden bjudit över vänner på fest. En blöt sådan, förstod hon när hon såg ölflaskorna.

>Mari Niemelä styrde stegen mot sitt rum, öppnade dörren och blev stel av skräck.

>– Jag skrek till. Inte nog med att det var främmande, stupfulla män i mitt rum. De låg i min säng!

>Hon drog slutsatsen att hyresvärden gett sken av att hela bostaden var hans.

>Bostaden hade känts otrygg från början, berättar Niemelä. Dörrarna hade inga lås och hyresvärden jobbade hemifrån, vilket betydde att han var hemma praktiskt taget hela tiden.

>Nästa dag började han packa för flytt. Månaderna därefter tillbringade hon hos sin syster i Varberg.

>**Mari Niemelä har** hört värre skräckhistorier om andrahandsmarknaden än sin egen. Men hon ser tydligt kontrasten mot Finland.

>– Jag hade ingen aning att det var så svårt att få bostad i Sverige. Andrahandsmarknaden är en hopplös röra. En nyinflyttad vet inte ens var man ska börja leta.

Att komma hem och att det ligger främmande män i din säng här och inte i Finland har allt med hyressystemet att göra. HGFs rapporter säger att hyran i centrala Stockholm hade gått upp c:a 100% med marknadshyra, låter som mycket, men hyrorna i centrala Stockholm är så otroligt låga att jag tror inte folk fattar hur lite ökningen egentligen är. Blir utfallet som HGF tror så hade hyrorna i centrala Stockholm varit i linje med presumtionshyrorna i nyproduktion. Folk betalar liksom 10k för 100kvm i centrala Stockholm nu, med 40 års kö, medans nyproduktion i orten där hyran är satt efter produktionskostnaden är över 20k, rimligt?