Aftonbladet Intervista Massaggio al comitato etico professionale – giornalista

Låt mig gissa? Inget kommer hända.

Så de ber (typ) om ursäkt för publiceringen, men inte hur de ringer upp nära anhöriga för att mer eller mindre säga
“Hej! Din familjemedlem är en mördare; Hur känns det?”

Nu är [journalisten.se](http://journalisten.se) kanske en branchtidning, och i sådana brukar processfrågor vara viktiga, men jag reagerar ändå på hur fokuset i artikeln är på hur jobbigt det här är för Aftonbladet och för den enskilde journalistens, samt på dennes relation med sin arbetsgivare. Det talas väldigt lite om själva händelsen och vad de tycker och tänker om att Aftonbladet ringer upp en förälder till någon som kanske – eller kanske inte – just dödat ett tiotal personer och sedan dödat sig själv, och sedan väljer att publicera samtalet. Vore ju intressant att höra vad de har att säga om den frågan.

Så här hade en motsvarande artikel i, säg, [byggarbetaren.se](http://byggarbetaren.se) kunnat se ut:

“Ni stod alltså längst upp på huset och kastade en hammare mot huvudet på en person som gick förbi er på gatan nedanför?”

“Ja, det är mycket olyckligt hur den enskilde byggarbetaren har blivit uthängd på det här sättet. Men det är mitt ansvar som byggchef, och där har vi brustit. Jag kan inte gå in på hur vi hanterar enskilda byggnadsarbetare som utsätts för hot och hat, men det är viktigt för oss. Det är i sådana här extrema byggnadssituationer som misstag som det här kan ske.”

Wtf, liksom!