Recentemente ho visto questo articolo condiviso su Facebook, ho pensato che fosse un po ‘interessante. Naturalmente, non tutti i manager sono cattivi, ma penso che sia meglio guardare tutti i manager come se fossero cattivi manager, invece di scoprirlo in seguito
https://i.redd.it/8rukcaq17ooe1.jpeg
di Longbatong
22 commenti
Huhu jag har mer batteri än dig
Ja tänk om en vände på steken och misstrodde medarbetare till den milda grad att en måste tvinga dem till karens och lönebortfall när de blir sjuka.
Hon hade passat i på r/LinkedInLunatics
Inte en enda av rubrikerna drar alla chefer över en kam.
Fast det där “vända på steken”-resonemanget funkar ju inte eftersom det inte alltid är samma sak.
“Vissa säger att ‘föräldrar borde köpa kläder till sina småbarn’, men om man vänder på det och säger att småbarn ska köpa kläder åt föräldrarna så skulle det inte låta okej!”
Ja, det är ju en annan situation. Allt vändningen säger (i artikelns fall) är att en rubrik får en annan reaktion om det är en annan rubrik.
Är man chef så behöver man fatta beslut som gör folk besvikna. Chefer måste tåla att få skit, det kommer med ansvaret och lönen.
Hon är sur för att hon hörde hur alla medarbetare satt i fikarummen och snackade skit om henne alldeles nyss..
Sista punkten var ju höjden av ironi
Min chef är en girig psykopat, min förra chef varen ännu större psykopat. Chefen innan det var fullkomligt galen och troligtvis psykopat.
Men visst! Det finns säkert normala chefer också
Alltså, majoriteten av chefer är säkert jättebra och duktiga på sitt yrke. Har bara haft bra chefer. De har jobbat sig dit och har säkert gjort dig förtjänt av det på ett eller annat sätt.
Men det man MÅSTE förstå om man väljer att ta en chefsposition är att man inte längre är en del av “folket”. Du bestämmer numera värdet på dina anställda genom lönesättning. Du styr av deras arbetstid och därmed en stor del av deras liv. Du avgör om de ska ha semester eller inte de önskade veckorna. Med den rollen kommer ett enormt ansvar. Och man kommer vars boven i dramat och ingen kommer ha sympati för dig. Så är det bara. Pallar man inte den insikten eller pressen så ska man inte vara chef.
Själv har alla mina chefer utom en(bytte jobb direkt) varit grymma och jag själv har aldrig varit i en ledarroll, gigganörd så ingen socialiceringsgud heller. Blir alltid förvånad varför folk har så enormt mycket dåliga erfarenheter av just chefer, har skitsvårt att inte bara sortera det under “de är bittra över att de inte själva är chefer”.
Jag undrar genuint om jag bara haft supertur men även min fru har exakt samma bild (hon kommer precis som jag aldrig heller bli / vilja vara chef); samma med bror (som dock nog blir chef snart), närmsta vänner o.s.v. Tror inte för fem öre att staden jag bor i är unik heller.
Och jag har under tiden haft barn, varit sjuk en längre period, haft problem med kollegor o.s.v och det har uteslutande hanterats proffsigt, rockat båten en hel del med kritik också.
Hon duckar för nästa Luigi varje dag
Tror någon kände sig träffad 🤔
Inte alla män
Anki Udd låter som en seriefigur som är en dålig chef
Alltid synd om de som har det bäst
Har haft chefer som är shit. Och chefer som är bra. Mestparten av cheferna har vart bra för min del. Men kommer också lite efter vad man är ute efter i en chef själv. Nu är jag relativt självgående på mitt jobb och preserar efter förväntan. Då har varken jag eller chefen något problem med varandra 🙂
Världens minsta fiol 🎻
Har haft bra chefer. De var i klar minoritet, de flesta har varit omogna, själupptagna, opålitliga och maktkåta.
Jag kan köpa att den mediala bilden av chefer är lite ensidigt negativ. Men det är också påfallande många chefer som är gravt olämpliga att vara chefer. Jag tror det är lite inbyggt i den mänskliga psykologin – vi har alla någonstans en önskan om att vara ledare, högsta hönset, någon andra måste lyssna på. De som faktiskt är lämpade att vara chefer inser dock att det innebär ett stort ansvar, att man måste jobba hårdare än sina underlydande för att vara ett föredöme, att man måste ta i känsliga frågor och fatta impopulära beslut. Så de undviker att bli chefer i det längsta. Folk som inte är lämpade att vara chefer däremot fattar inte det, det ser det bara som ett karriärkliv och kastar sig gladeligen in i chefskapet med huvudet före.
Klassisk Lindström satir
“Chefen är inte här just nu. Å andra sidan är det bara skönt när den feta psykopaten inte är här.”
“Chefen är inte här idag. Han har fått hjärnblödning och ligger som en lallande dåre på neurologen i Lund.” (Alla gapflabbar) .
Misstro arbetare gör man redan och har gjort länge. Är hon verkligen så verklighetsfrånvänd? När hon själv utsätts så måste det förstås vara ett drev…
Om en chef är dålig är det, i flesta fall, arbetsgivaren som är dålig. Chefen har också en chef eller en styrelse som sätter krav på hur verksamheten ska fungera.
Sen finns det alltid psykopater, som trycker ner andra för att stärka sig själv.
Jag har jobbat i 30 år och har aldrig haft en dålig chef. Jag har haft chefer, som har blivit mindre närvarande när bolaget vuxit.
Med din inställning så ser jag dig som en dålig arbetstagare, och skulle verkligen inte vilja ha dig som kollega. Att ha grundinställning att chefen är skit verkar som du siktar på att jobba på donken, eller du går i första maj-tåget år efter år, 35 år gammal, men har aldrig haft en fast tjänst.
På välmående svenska företag så finns inte så mycket hierarki. Där är chefen till för att stötta och lyfta medarbetaren, för att kunna producera mer.
Min chef på ett börsnoterat, internationellt, svenskt företag är skitbra. Hens chef är också super…