Nuovo studio: vigili del fuoco scettico a una maggiore inclusione
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/ny-studie-brandman-skeptiska-till-mer-inkludering
di str0mback
Nuovo studio: vigili del fuoco scettico a una maggiore inclusione
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/ny-studie-brandman-skeptiska-till-mer-inkludering
di str0mback
29 commenti
Wow dom efterfrågar kompetens utöver moderiktigt kön och hudfärg.
Monster! Hur vågar dom.
Alla är skeptiska till sådan “inkludering”.
Det är ju ett viktigt jobb där ens egen säkerhet bygger på sina kollegors kompetens. Att inte vilja ha projekt för inkvotering där saker som etnisk bakgrund eller kön har större betydelse än kompetens är fullt förståeligt.
Det är så jag tolkar motståndet mot bristande ”inkludering”. Att endast se till kunskap och kompetens oavsett kön eller etnisk bakgrund känns ändå rimligt i yrken där man utsätter sig själv för ökade risker om man börjar använda helt andra kriterier.
Att kvotera in mångfald borde kanske hållas till yrken som inte direkt påverkar säkerheten ändå.
Hur är detta en nyhet? De vill ha personer som klarar av de fysiska kraven och som kan tala svenska. Skit samma om det är en kvinna eller en person med annan hudfärg.
No shit, är man en fara och belastning istället för en hjälpande faktor så har man inget där att göra i min mening.
Det fanns en anledning till varför de hade kriterierna, det är och var en dum idé att frångå dom.
Oavsett kön, färg på det eller vem du vill använda det med så ska du få testa om du klarar dom, gör du inte det har du inget där att göra.
Oron jag förstår att de har är i samband med utalanden som ex. brandkårschefen i LA som sa, angående just folks oro om en kvinna kan bära ut en fullvuxen man ur en byggnad som brinner, “He got himself in the wrong place if I have to carry him out of a fire.”
“Om de hade haft mer utbildning i jämställdhet och mångfald kanske det vore lättare att se värdet i det”, säger Anna Johansson.
>”Jag tror nog de flesta brandmän vill ha människor som är duktiga och kompetenta. Det är nog ganska få som tycker att könet eller hudfärgen är en kompetens i sig självt”, säger en av männen i studien.
jag håller med brandmannen 100%, jag skiter i vilket kön eller vilken hudfärg brandmannen som ska rädda mig från ett brinnande hus har – det enda viktiga är att personen är kompetent inom det yrket och första steget är att man klarar alla tester som finns (av en anledning) för att få bli en brandman
jag vill inte att det är en inkvoterad person som misslyckas med att rädda mig för att personen inte klarar av jobbet
> ..enklare för allmänheten att närma sig en räddningstjänstpersonal som de kan identifiera sig med.
När jag ligger fastklämd i ett brinnande hus så skiter jag fullständigt i hur jag identifierar mig till räddningstjänstpersonalen som ska rädda mig därifrån. Jag förstår inte ens vad ”identifiera” innebär här. Om man inte kan närma sig personal pga hur de ser ut så är det personliga problem man bör ta itu med.
Jävla flum.
Klarar kvinnliga brandmän(brand… kvinnor?) de fysiska kraven lika väl som män så ser jag inget problem med att kvinnor jobbar som brandmän. Inte heller ser jag några problem med invandrare som brandmän så länge de förutom de fysiska kraven även talar svenska obehindrat.
Alla annan form av inkludering är ren idioti och man leker med människors liv om man börjar inkludera människor som inte fixar kraven bara för att vara just inkluderande.
Hatar amerikaniserade adjektivet “vit”, borde kallas etnisk svensk istället.
>”De som arbetar inom räddningstjänsten är generellt vita män”
Men herregud, lägg ner den här amerikaimporterade syntetiska skitdebatten. Om man klarar de fysiska och språkliga kraven är alla välkomna. Att räddningstjänsten på något sätt skulle lida för det finns underrepresentation på kvinnor eller folk med annan bakgrund än Sverige är ju ett löjligt påstående. Det är så typiskt att folk anställda på MDU som förmodligen inte haft ett riktigt jobb i hela sitt yrkesliv ska diktera hur en av Sveriges viktigaste arbetsplatser ska set ut. LÄGG NER.
Om det är något tal om kvotering förstår jag skepticismen. Dock kan man ju uppnå mångfald på andra vis än att trycka in mångfald med våld (kvotering). Man kan lägga tid och pengar på analysprocesser, hur man gör jobben lockande för fler, om det finns kultur på arbetsplatsen eller i rekryteringsprocessen som är missgynnande för mångfald (rasism/könsdiskriminering etc.). Allt detta går att göra utan att tumma på kraven för personalen som kan förbli höga för att göra säkra förhållanden för personal och dem de möter.
Är det här Sverige eller Kalifornien? Det är nästan så att man hoppas att det är en [parodi på denna brandkår](https://youtube.com/shorts/BZEB1rbm4q4)
”Jag tror nog de flesta brandmän vill ha människor som är duktiga och kompetenta. Det är nog ganska få som tycker att könet eller hudfärgen är en kompetens i sig självt”,
-Japp
“Jämställdhet och mångfald ses ofta som en belastning”
-Japp
“Om de hade haft mer utbildning i jämställdhet och mångfald kanske det vore lättare att se värdet i det”
-Nepp. Jämställdhet och mångfald har inget värde i yrken som kan innebära livsfara.
Klarar man kraven så får man väl se ut hur som helst. Det var en debatt på tv för många år sedan när samma ämne diskuterades, då var det en kvinnlig brandman som helt enkelt konstaterade att ”om jag inte klarar av att bära ut min skadade kollega så kommer de aldrig lita på mig när vi jobbar”
Bonus: [Inte riktigt test men klarar du detta så är det nog ok med fysisk styrka](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-klarar-josefine-hangande-brandmansprovet-blivit-viral-pa-sociala-medier)
Brinner jag inne vill jag inte ha en kvinna på 160cm och väger 50kg försöka sparka in min dörr.
Självklart är det trams importerat från USA. Helt irrelevant vilken bakgrund en brandman har. Det enda viktiga är kompetensen.
Studien är på 200+ sidor plus tabeller och bilagor. Har förstås inte läst hela, men rubriken här tycks baseras på meningar tagna ur en av del-slutsatserna för en av frågeställningarna.
(Sid 196-197)
> I diskussionen lyfter deltagarna lyfter fram de förändringar som rädd-
ningstjänsten genomgått under de senaste åren, både när det gäller nya
arbetsmetoder och förändrade gruppdynamik på grund av generations-
skiftet inom kåren, ökat antal kvinnliga medarbetare och ett ökat fokus
på förebyggande arbete. De beskriver hur yrket har förändrats från att
huvudsakligen vara ett operativt arbete, till att nu också omfatta mer
förebyggande arbetsuppgifter och några deltagare menar att denna för-
ändring inte är helt okontroversiell. De beskriver att en del kollegor
motsätter sig förändringen och de vill helt enkelt inte arbeta med annat
än de traditionella och mer operativa arbetsuppgifterna.
> Deltagarna visar dock förståelse för att ett framgångsrikt bemötande
av allmänheten förutsätter att räddningstjänsten i högre grad speglar
samhällets mångfald. De lyfter även att fler kvinnor inom räddnings-
tjänsten kan underlätta bemötandet med allmänheten. Samtidigt så
kopplar deltagarna, nästan omedelbart, diskussioner om ökad mång-
fald och jämställdhet till deras farhågor om och motvilja till kvotering.
Deltagarna poängterar unisont att en ökad representation inte får ske
på bekostnad av sänkta kompetens- och rekryteringskrav, något som
de ser skulle äventyra deras egen säkerhet på skadeplats. Deltagarna
vill alla hålla hårt i de fysiska kompetenskrav som finns för brandmän
och de utrycker en oro för att insatser för ökad mångfald och jäm-
ställdhet ska äventyra rådande kompetensen inom kåren.
> När deltagarna resonerar kring tankar och förslag kring vad som be-
höver utvecklas och bli bättre i bemötandet har de en del generella
tankar kring behovet av att skapa kunskapshöjande initiativ riktade till
allmänheten. Både för att öka allmänhetens kunskap om räddnings-
tjänsten som organisation och som potentiell arbetsgivare, men även
för att stärka allmänhetens skyddsförmåga.
> Vidare så konstaterar deltagarna att räddningstjänsten har blivit mer
otillgänglig för allmänheten de senaste åren, både på grund av brand-
stationernas status som skyddsobjekt, vilket försvårar fysisk tillgång,
och genom centralisering som begränsar möjligheten till direktkontakt
och försvårar interaktion med allmänheten på olika sätt.
Precis som svaren i den här tråden handlar allting om huruvida man bara tänker på den fysiska delen, att dra ut folk ur brinnande hus. Vilket förhoppningsvis alla kan vara överens om är något som kan undvikas i största möjliga mån. Kan brandkårens arbete förbättras, bli mer proaktivt och nå flera, via tjänster som inte har de fysiska kraven? Brandingenjörer är väl ett bra exempel, många kanske kommer från andra roller men man behöver inte kunna bära avsvimmade människor för att kolla att sprinklers inte är blockerade.
Tittar man på Stockholms Brandförsvars hemsida har de samma fysiska krav för alla i brandbekämpande roll, tolkar jag det som, så några speciella genvägar verkar inte finnas. Om de kraven sänkts eller är orimligt låga för att inkludera fler framgår inte, de är inte jättetuffa direkt men är väl rimligtvis baserade på nånting som visat sig fungera (kan inte minnas att jag hört om brandmän som skadats för att deras kollegor inte orkat hjälpa dem?).
Kan man bara inte utgå från om personen som söker rollen är bästa kandidaten oavsett läggning, kön eller hudfärg? Är det sedan är 100 % män, kvinnor eller annat i yrket så kvittar det. Den som är bäst får jobbet, oavsett vad man ska jobba med. För min del kvittar det om jag sedan skulle vara ensam man på arbetsplatsen. Jag är där för att jobba och struntar i gemenskap med kollegorna.
På förra jobbet anställde man en kvinna för att det bara var män i avdelningen. Jag var mentor åt henne och jag kämpade så in i norden för att hon skulle lyckas. Hon hade absolut noll erfarenhet av området vare sig privat och i arbetslivet. Hon klarade inte av det men istället för att avskeda henne så fick hon en annan roll som var finare än oss som hade varit där längre. Man anställde inte heller en annan person så vi fick fortsätta känna oss överarbetade och underbemannade medan hon fick den där fina rollen. Man var minst sagt avundsjuk och kände sig trampad på. Orättvisa och dumheter bara för att man ville visa hur inkluderande företaget är.
Min bonus syrra arbetar som brandman, hon har tidigare varit elitidrottare. Jag har fullt förtroende för hennes fysiska kapacitet i en nödsituation. Det handlar inte om könskvotering, utan om att rätt person, oavsett kön uppfyller de krav som krävs för ett så fysiskt krävande yrke.
Nähä? Sen när har det någonsin varit fördelaktigt att anställa folk över identitetspolitik istället för meriter? Behöver ju inte riktigt vara hjärnkirurg för att lista ut det här…
“De behöver börja med att se över sina rekryteringskrav och vad det är de premierar och marknadsför, säger Anna Johansson.”
Tänk på vad detta egentligen betyder, analysera budskapet och fundera på konsekvenserna.
Anna säger att hon är villig att offra människors liv, för att hon ska kunna peka på brandkåren och säga “se vad mångfaldig den är! Vad jag är duktig!” Antagligen är hon själv inte kapabel att tänka det extra steget och därför förespråkar sån här idioti. Men vad har det för konsekvenser? De vill sänks sina rekryteringskrav, dvs fler oskyldiga liv och ägodelar kommer förstöras. För att hon ska kunna skryta med hur duktig hon är för det är mer mångfald i brandkåren, något som borde vara helt irrelevant för yrket.
Tänk dig att en person säger att läkare som är vita män måste sluta rädda liv, så att lika många liv räddas av kvinnor och mörkhyade män. Hur jävla sjukt hade inte det varit?
Hur kommer det sig att vi inte låser in personer som detta? Iaf tar ifrån henne all form av makt och plattformar? Borde ju fan räknas som landsförräderi.
Tycker detta är en vidrig vinkling.
Jag tror vi flesta har sett vilket fiasko det blev i USA och Cali när man kvoterade in DEI på arbetsplatsen. Klippet med kvinnan som säger ”if your husband got caught in a fire he was at the wrong place” – no shit.
När jag ringer brandkåren så förväntar jag mig att Superman kommer, ingen halvfet inkvoterad idiot som ”ska förstå mina behov” – mina behov är att branden släcks pronto.
Att man inte ens kan förstå varför de fysiska kraven är de viktigaste är en skandal.
Så länge det är lika krav för båda könen bryr jag mig inte.
Jag har jobbat som brandman i snart 4 år nu. Detta snack tas titt som tätt upp vid matbordet och resulterar i samma slutsats varje gång. Alla är överens om att det behövs mycket mer kvinnor i räddningstjänsten MEN inte på bekostnad av sänkta fyskrav osv.
Fystesterna har tidigare varit fördelaktiga för män men inte omöjliga för kvinnor. Detta håller på att revideras nu och till 2026 kommer det nog vara standardiserade tester i större delen av Sverige framtagna av GIH. Hoppas på att det blir något bra och att fler kvinnor söker.
När det kommer till mångkultur och att det behövs mer språk-kompetens har jag under mina få år aldrig hittills känt behovet av att ha ytterligare språkkunskap på gruppen. Men det ska tilläggas att jag jobbar i en storstad och vi utryckande personal jobbar inte förebyggande direkt mot invånarna likt räddningstjänsten på mindre orter.
”Inkludering” leder ofta till onödig dyr byråkrati och korkad policy. Något HR kan slösa tid och pengar på. Leder dessutom ofta till mer diskriminering.
För att alla fattar att vi gör denna inkluderingshets till kostnad av kvalité, så dom vars liv faktiskt hänger på att deras medarbetare är duktiga är mer motsatta detta än folk som är typ pappersvändare där det inte spelar någon roll.
“forskare oförstående till att mångfald inte ses som viktigt i prestationsbaserat yrke”
Fixade rubriken åt er svt
Fattar inte varför man vill att alla yrken ska bli jämlika.
Det är ju jättebra att ha olika yrken för olika kön. Vi borde satsa mer på att höja lönerna för kvinnodominerande yrken istället. Inte att försöka tvinga kvinnor in i yrken som domineras av män.
T e x utför brandmän många olika ”tjänster”, många är jättelika ambulanssjuksköterskor. Men män vill i regel inte bli sjuksköterskor, så då är det väl jättebra att män ändå utför livräddande åtgärder på sina villkor dvs sitt yrke som det mer maskulina brandman. Eller räddningstjänsten som det nu kallas.