Nostra figlia ha 13 mesi oggi. Rifiutarsi di dormire da solo, può addormentarci su di noi ma poi siamo bloccati a letto tutta la notte.
Ha funzionato per una settimana per chiuderla e si è addormentata (dopo essersi addormentata su di noi). Ma oggi è impossibile.
Assolutamente impossibile metterla giù nello slogan (vedi video) qui abbiamo anche provato a lei da una notte da 4 ore fa ed è pronta stanca.
Cosa diavolo stai facendo? Non posso più essere in grado di fare
di General-Camel-8336
33 commenti
Har ni kontaktar bvc för att ta hjälp? Det brukar generellt vara en bra källa till både kunskap och stöd när det kommer till sånt här.
Det är inte lätt men det kräver ofta inte många nätter innan de anpassar sig till nya rutiner.
Tveka heller inte att fråga chatGPT om råd men dra gärna råden där med på ett varv av sunt förnuft.
Som tvillingpappa är min erfarenhet att detta är ett helvete. Vi kämpade för länge med att få vår vilja igenom och få dem att somna och sova själva. Det gjorde att man började ogilla sitt barn och som i sin tur ledde till dåligt samvete och ångest som i sin tur gick över till irritation som gick ut över sin partner. En dålig spiral.
I efterhand har jag och min fru, som fortfarande är lyckligt gifta 18 år senare, kommit fram till att vi skulle låtit barnen sova på det sättet de ville. Det hade minskat friktionen i hela familjen avsevärt. Att få tillbaka sin egentid kommer längre fram.
Men som sagt. Detta är vår erfarenhet och inget som är universellt fungerande, såklart.
Lycka till – stay strong!
förr doppade man en sockerbit i brännvin, lär väl inte gå hem nu för tiden
Vår, numera 10-åring, var dryg som fan med nattning. Vi körde tillslut den oerhört kontroversiella ”5-minuters metoden”. Vi la ner i spjälsängen. Ungen fick skrika 5-minuter sen gick vi in och tröstade. La ner igen och ökade tiden till 10-min. Gick in och tröstade. La ner igen och ökade till 15-min. Det tog en vecka och det var, om jag minns rätt, en gång som det behövdes gå in igen efter 15-min. Annars funkade det.
Hon kanske kommer bli psykopat pga denna uppfostran. Men jag tror att andra barn i skolan som kallar sina klasskompisar tjocka och fula kommer påverka hennes liv mer.
Vi har låtit barnen sova där de vill. Barn kommer själva vilja sova ensamma när de känner sig redo för det.
Det kommer gå över, våra söner var exakt likadana. Så kämpa på, snart så kommer det att funka igen. Det kan vara allt från att bli barnet går in i nya språng från att en enkel förkylning ställer till det och de behöver all närhet de kan få.
Jag minns inte allt hur vi gjort här hemma, men har också jobbat med barn endel genom åren.
Du beskriver att det är jobbigt med nattningen. Dottern somnar på er, där känner hon sig tryggt. Vid flytt till egen säng, upplevs det utifrån videon, otryggt.
Här kommer ett litet råd, eller en tanke snarare.
Något som kan vara av vikt är kommunikation. Att prata med barnet innan och när ni lägger er. Beskriv vad och hur du tänker. Det kan göra att barnet accepterar/förstår att du ex. Behöver gå upp för att gå på toa/diska/gå ut med hunden eller vad det nu kan vara. Och samtidigt göra att det blir lättare för dig själv då du befäster planen för kvällen typ.
Jag tror dock du sitter på mycket kunskap gällande ditt barn. Vad tror du själv skulle behövas för att hon skulle somna i sin säng, eller om det är ett alternativ; somna om utan er i eran säng?
Lycka till, och som många skriver, små barn kan vara krävande. Vi vill ju såklart alltid deras bästa.
Det blev lite bättre när vår började förskola 14-15 månader gammal men överlag är nätterna vidriga och det händer att man ifrågasätter sina livsval ibland. Om det är till någon tröst så är ni inte själva i er situation och alla faser går över någon gång.
Hur funkar det att sova ner i barnvagnen inomhus?
Våran är 1.5år och jag sover fortfarande ner hon i vagnen varje kväll. Står över tröskeln fram och tillbaks tills hon däckar. Sen får hon sova kvar i vagnen en stund så inte är så lättväckt.. Typ 30-40 min senare flyttar jag henne till spjälsängen.
Väl i spjälsäng vaknar hon alltid mitt i natten. Då flyttar vi över henne till oss så får hon sova där resten. Har aldrig fått henne att kunna somna om i spjälsäng och pallar inte ens försöka
Hejdu, vägarna dit är lite olika, men jag tycker du försöker tvinga fram barnet att ligga ner, och ja, det kommer nog aldrig fungera som det ser ut på eran videoklipp.
Vi hade också lite problem i början och vände oss till BVC, de enda tipset de hade var att man skulle lämna rummet och låta barnet gnälla för att sedan komma in och vara kort och konsistensen och säga, “mamma och pappa är där ute, du ska sova nu, godnatt” och sedan lämna rummet, men detta var ju en psykopat metod, fy att låta sitt barn låta sig ligga och skrika och vara orolig själv. Nej vi började med nattrutiner, såsom att vi alltid läste i våran säng tillsammans, la gosedjur i spjälsängen, och i början satt bredvid spjälsängen och sa, “nu får du lägga dig på mage” fungerade inte alltid såklart men mycket bättre då de märkte att de fick närhet och trygghet wtt man satt där, busade barnet, då la jag mig i min säng, barnet fick även nappen i spjälsängen utöver gosedjuren.
Vi introducerades även Kompisbandet och lyssnade på deras lugna låtlista på Youtube, coach efter ett tag så sa vi, “lägg dig på mage så lyssnar vi på kompisbandet” och det fungerade rätt bea, sen har det gått upp och ner med denna taktiken dom i perioder har slutat fungera, men det fungerar med lite lätt anpassning, jag trorniaf tvärtemot BVC, Jag tror på mer närhet men inte så att det blir lek och bus. Men iallafall så tror jag att om ni har sängen bredvid, så låt barnet stå upp och gnälla lite utan att det går för långt, gå fram ibland och lägg barnet ner och säger, nu ska vi sova, ligger barnet lite etill ksnske du kan vagga lite på rumpan, magen eller benen, se om det gillar det något man vill inte störa för mycket heller, så kanske sitta sig tyst bredvid eller hålla en hand på magen
Beskriv gärna hur eran barn vilar på dagen och hur era natt Rutiner ser ut
När folk säger att det är jobbigt med småbarnsåren så är det precis det här. Man känner sig uppgiven och skittrött och ser ingen lösning på problemen. Vänder sig till internet för nån snabb lösning – det finns inte.
Det ni upplever är helt normalt. Varken ni eller barnet gör något fel. Håll i och håll ut. Turas om med det jobbiga. Turas om med att vila.
Inga barn är vakna för alltid, de somnar till slut. Men det kan ta tid.
Sonen är snart 2 år och vi har haft problem med nattningen i perioder. Det har ändrats många gånger sen födseln och vi har anpassat oss därefter.
I några månader var det enda sättet att låta honom sova i vår säng. Jag fick lägga mig med honom på bröstet tills han somnade och sen fick han hasa ner i sängen och ligga kvar där. Numera sover han i sin egen säng, men jag tror helt enkelt de har så stort närhetsbehov en period och då är det lika bra att de får det. Det går ju över förr eller senare.
Som förälder tycker jag att det är mycket lättare att hitta tålamodet om man redan innan ställer in sig på att kvällen kanske redan är slut och sluta vänta på att de somnar. Kanske lyssna på en ljudbok med hörlurar på låg volym till barnet har däckat så pass att man kan smyga ut eller som jag gör numera.. lyfter över försiktigt i hans egen säng.
Ni får väl samsova, jättemysigt. Märklig norm om att små barn måste sova själva.
Jag låter min somna på min axel, det brukar gå.. okej. Sen efter 7 minuter så brukar det vara ok att lägga ner henne.
Beklagar, lider verkligen med dig.
Vi väntade med tidsbegränsning på läggandet, ungen somnade bredvid oss på soffan. Brukade hända mellan 21 och 00 med ett medel på ungefär 22:15. Sen var ungen helt utslagen och det gick att flytta till sängen. Dvs, så enkelt och tryggt för alla inblandade som möjligt. Det gick bra på morgonen ändå (ingen här är morgonmänniska så det är jobbigt oavsett).
Vi började lägga vid 21:00 först när ungen var typ **3 år** och vi kunde prata om det. Då hade vi också skaffat en 120cm-säng för att lägga oss med ungen i rätt säng från början och sen smita.
Testat bärsele? Jag gicl 100-tals meter på kvällarna eller när min dotter skulle sova. Min son var dock helt ointresserad av det. Men absolut värt ett försök. Så gick jag och lyssnade lite pod samtidigt.
Hade samma situation med min yngsta, hon skulle bara somna på någons axel (helst mammas) och var jätteupprörd när hon vaknade upp i sin säng och inte nära oss. Vår sömn (och vår hälsa) led.
Nyckeln var just att få henne att somna själv och i sin säng, men utan att hon känner sig otrygg, och sluta associera sömn med gos. Fick övertala frun att det var dags att sluta amma, sen tog jag tillfälle i akt när hon var uppe i fjällen med äldsta barnet.
Nattade genom att vi läser saga, sen ner i spjälsängen med mig sittandes invid. Hörlurar och hörselskydd de första 2-3 dagarna, för det var fullständigt krig. Samma procedur om hon vaknade. Närvarande, men inget snutt. En nyckel där visade sig också vara att natta i tid, innan hon slog över till övertrött.
Sen dess har hon i stort sett sovit nätter, och majoriteten av nattningar är superharmoniska.
Vägrar? du vet bäst själv. du är deras förälder. du/ni fixar det bästa för den och er.
Tyvärr är du redan ihgång med att hon gråter, men du måste hålla ut.
Det är som med mat, om barnet inte vill äta, låt den slippa, så kommer den äta nästa gång, även om den inte vill.
Dom testar er alltid. och när dom är såpass små, så kan dom bara gråta som respons.
Min sömnrutin med min 18månaders har varit att få henne o somna bredvid mig i våran säng, sedan efter 10-15min lägga ner henne i sin egen säng.
Brukar även ibland värma en vetekudde och lägga ner i sängen (ta bort innan ni lägger) så att det är lite varmt o gosigt.
Men ibland vägrar barn bara sova, då brukar jag o frugan bara sova med henne i våran säng tills dess att hon sover själv igen (typ när hon vart sjuk/sömnregression/tandverk).
Mina två barn sov tillsammans med oss i mitten av vår säng tills de var ca 2-3 år. Idag är de är 4 och 7 år och sover båda själva i egna rum. Det löser sig, gör det som funkar bäst för er och barnet just nu och oroa er inte.
Har en 1.5 åring som definitibt vill somna på mig fortf. Sova i sängen det kommer, fortsätt förslka lägga bort ärna introdusera under vaken tid med sånden inte bara känns som ett fängelse lol.
De e kämpigt, det blir bättre. Men hen lär vilja sova på er ett tag framöver.
Vi hade detta problem när dottern(andra barnet) var ett, en förälder fick “egentid”, den andra fick ligga bredvid. Kom man ifrån så kom man ifrån(oftast inte). Till slut började det lossa, efter ca. 1.5 månad.
Vi gav typ upp med spjälsängen, vi kämpade som fan med våra äldre att få dom att sova själva i spjälsängen. Lättare att bara ha den yngsta mellan oss och skippa dramat. Dom kommer ändå sova själva förr eller senare.
Första året för oss gick hur bra som helst, somnade lätt sov hela natten. 2:a året och fram till hon slutade sova på dagen så var det 1-2 timmar per kväll i spjälsängen tills hon somnade och sov hela natten.
När hon slutade sova på dagen somnade hon direkt på kvällen i sin säng med en av oss jämte läsandes till hon somnat och sov sedan hela natten.
Lite efter 3år så började hon vakna på nätterna för att komma gående till oss och gör så fortfarande 4år gammal. Har testat lite olika, att sova med henne, på golvet i hennes rum, på en säng i vårt rum. Men hon vill sova med oss när hon vaknar och då låter vi henne göra det.
Det enda jag vet vi gjort som kanske är annorlunda är att vi försökt anpassa sovtiden till när hon faktiskt är trött för att sova men ändå ungefär samma tid varje dag. Då har hon fått vara trött ibland, men vi har kunnat hitta tider som passar henne. Det började vid 22 tiden under första året, har varierat, men nu är målet 20:00.
Ser att du fått en del tips som kanske kan hjälpa, men fungerar inget av det så misströsta inte! Försök istället att acceptera att under en tid framöver kommer din egentid att bli lidande.
Jag och frun spenderade 2-4 timmar per kväll för att försöka natta första barnet som bara skrek och vägrade sova, en väldigt påfrestande period.
Ett tips framöver är att aldrig snåla på något som kan underlätta vardagen som förälder (om ni har råd såklart).
Vet att det är kämpigt som fan, vår dotter hatade sömn mer än nåt annat. Men tänk dig själv om någon hade puttat ner dig på rygg och sagt åt dig att ligga kvar när du inte ville – hur sömnig hade du känt dig? Ledsen om det är hårt – jag har själv lagt ner vår äldsta dotter många gånger innan jag insåg att det aldrig kommer funka så jag dömer inte dig – men du ger barnet ett adrenalinpåslag. Vem somnar av adrenalinpåslag?
Melatonin hjälper våra barn
Skiten går över, såsmåningom.
Vår stora va rätt stökig med sovningen, jag/vi gav upp tillslut, jag började lyssna på ljudböcker där i sängen, spela på Nintendo Switch, se youtube, ja ni vet.
Vid typ 5år började hen sova ordentligt själv.
Den mindre är mer självständig och sov gärna själv från 3år.
Prova med white noise. Kanske en fläkt elller dehumidifier verka ganska bra
Meh, sitt uppe och kolla på film så kommer det sedan naturligt.
Små barn har omogna hjärnor och saknar förmågan att lugna ned sig själva. Därför behöver de en annan trygg person för att kunna slappna av och sova. Skrikmetoder, oavsett hur “snälla”, går ut på att barnet ska fatta att ingen kommer och hjälper dem och då ger de upp. Men detta ger dem otroligt starka stresspåslag som påverkar deras hjärnors vidare utveckling och förmåga att knyta an till andra människor. De slutar inte gråta för att de har lugnat ned sig, de slutar gråta för att de dissocierar.
Barn behöver närhet för att utvecklas. Ber de om närhet så är det för att de behöver det. Det kan vara väldigt skrämmande att vara ensam på natten när man är så liten.
Rekommenderar starkt kursen sovande barn, som tvillingpappa låste detta upp min och sambons liv rejält. Vi blev bättre föräldrar och barnen lärde sig somna utan hjälp själva! Gäller dock att båda föräldrarna är 100% samspelta och dedikerade! Båda barnen har sovit hela nätter (utom när de är sjuka och vid tandsprickning) sedan de var 5-6 månader. De är 1,5 år idag!
Förstår känslan av frustration, vi kände att det var nödvändigt att få det att funka för att kunna vara pigg till att tillgodose alla deras behov när de är vakna.
Lycka till min vän!
Att lägga ner en ettåring som lägger sig och somnar har jag inte hört talas om. Coolt om det funkade ett tag. Jag har vaggat och sjungit (bara två sånger på repeat) för alla våra barn till sömns och sedan lagt ner och avslutat med gung i sängen.
Har funkat på alla andras barn jag provat på också.
När de blir äldre har jag slutat med vaggningen och bara lagt de och sjungit, släpigt och lågt som förr så är det som deras hjärnor fattat vinken om att sova. Det har varit det snabbaste sättet för mig, lite jobbigt att gunga och sjunga tre barn till sömns själv varje kväll men brukade ta totalt 30-60minuter innan alla sov men alternativen var sämre.
Kan skriva utförligt om någon är intresserad.
Känn ingen stress för barnet får “för lite sömn” eller “lägger sig sent”. Gör det som funkar och funkar inget så håll ut. DET BLIR BÄTTRE / Samma sits i 3 år