Sofie, 22: “Non voglio avere figli se brucia”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krig-och-klimat-avgorande-for-ungas-vilja-att-skaffa-barn
di fritzlschnitzel2
Sofie, 22: “Non voglio avere figli se brucia”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krig-och-klimat-avgorande-for-ungas-vilja-att-skaffa-barn
di fritzlschnitzel2
14 commenti
Finns det en felaktig bild av hur klimatförändringarna kommer att te sig? Känns ganska osannolikt att jorden brinner om tio år, mer sannolikt är att vi förlorar biologisk mångfald, arter fortsätter att dö ut och det får såklart konsekvenser. Vissa områden kanske blir obeboeliga av olika orsaker och vi får fler flyktingar. Och att inte skaffa barn för att politiker inte ser alla barns lika värde? Vi kan väl inte sluta skaffa barn i väntan på fred på jorden? Var tycker ni?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anna-bjorklund-folk-uppfattar-barn-som-valdigt-jobbiga är lite intressantare om ämnet
Ni tinder-generationen, har ni relationer men kortvariga sådana? Alltså inte knull, men att det bara blir några månader med någon och så är man singel igen?
En klurig del i att kartlägga orsaker till de sjunkande födelsetalen är att det inte räcker att intervjua folk som inte vill skaffa barn. Det ger inte hela bilden och kan till och med vara missvisande.
Låt oss ta höga kostnader som exempel:
”Jag vill inte skaffa barn pga höga kostnader”
Det vi behöver veta här för att få en djupare förståelse är varför den del av tidigare generationer som också upplevde höga kostnader som en risk ÄNDÅ skaffade barn.
Klimatet är definitivt en stor, påtaglig grej som påverkar många. Det är ju inte så att jorden brinner upp precis just nu, men det blir varmare för varje år som går och fler och fler saker går åt helvete utan att det verkar finnas någon direkt räddning vid horisonten. Även om inte hela världen blir förstörd kommer effekterna vara långtgående. Många har nog svårt att tänka sig att tvinga in sina barn i en värld som bara verkar bli sämre.
Men jag tror att en stor grej är att folk idag är mycket mer medvetna om omvärlden än var man var förr, både för att informationsflödet är konstant och för att man helt enkelt förväntas ha mera koll. Mina föräldrar menar att de och deras kompisar aldrig tänkte mycket på omvärlden när de var i 20-årsåldern. Visst var det krig och så, men de brydde sig helt enkelt inte så mycket om det och existerande inte i en miljö där de blev påminda om det 24/7.
Och när man tar upp det börjar folk lätt gaffla om hur unga idag behöver sluta titta på tiktok eller whatever, men jag tror verkligheten inte det är så enkelt. Dels är det en pandoras ask som inte går att stänga igen igen och dels har tidigare generationers ignorans bidragit till en del av problemen vi har idag. Man måste vara villig se problemen för att kunna hantera dem, men det måste också finnas ett sätt att hantera dem för att seendet inte ska bli allt. Och just nu känns det som att det ofta är det.
En stor del är att det är så in i helvete dyrt att skaffa barn. När du har löner som inte följer med utvecklingen och bostadsbrist (innanför rondellerna då), vem är sugen att skaffa barn?
Nu gjorde jag det endå… tre gånger, men gudarna ska veta, fan vad det kostar pengar, men det är värt varenda krona.
Utöver höga kostnader så tänker jag killgissa och hävda att det offentliga samhället inte är särskilt barnvänligt, och att vi har en kultur där vi normaliserat gnället över småbarn och småbarnsfamiljer.
Jag tror att förr (säg senaste 1-2 gen) så skaffade man barn för att det var normen, vare sig man ville eller inte. Nu har vi möjlighet att välja på helt annat vis. Mina föräldrar var rätt kassa, 0 kärlek, ställde aldrig upp osv. De skulle aldrig skaffat barn imo.
Jag själv har 2 ungar och ja det kostar. Inte bara pengar utan enorma mängder tid, energi och möjligheter i ens liv. De senaste åren har varken jag eller sambon någon som helst tid för oss, våra intressen eller något annat än barnen. Det är oerhört krävande och förstår helt och hållet om man inte vill göra det och leva gött istället.
Ingen jag någonsin träffat har seriöst inte velat ha barn pga av världsläget eller klimatet. Finns folk som absolut säger detta, men när man pratar om det så är det bara svepskäl som låter bra. De största problemen som **jag** får höra är i ingen speciell ordning:
Barnafödandet och graviditeten i sig, mycket som kan gå fel, otrevlig upplevelse och man är rädd helt enkelt, googlar man på det blir man rädd. Jag menar folk tar det här med att man inte ska äta med än 350g kött i veckan seriöst, det farligt. Ja en graviditet är då bra mycket farligare så är väl inte så konstigt att folk är rädda när man hela tiden skrämmer upp folk.
Helvetes jävla massa ansvar och uppoffringar som man helt enkelt inte tycker att det är värt det (har själv inte barn av denna anledning men det låter dåligt när man säger det, speciellt i TV). Detta går att lösa/förbättra med pengar och är väl realistiskt vad man kan ändra på.
Samt att många inte är i långvarig relation och vill inte ha barn nog mycket för att de ska bli singelmorsa. Svårt att lösa denna då man måste få bort folk från appar och få folk att träffas. Skulle man införa obligatorisk vuxenskola för folk mellan 25-35 (vilket fan skulle behövas i vissa fall) så skulle det bli fler par, mer sex och mer barn. Men det är en helt absurd grej att göra så det är jävligt oklart hur man ska lösa problemet.
Har aktivt valt att inte skaffa barn och varje gång jag är på ICA och ser en snorvalp ligga på golvet och grina känner jag mig sååå nöjd.
Jag kan inte ens ta hand om mig själv, hur skulle jag kunna vara ansvarig för en annan människa.
Så kanske dåligt självförtroende är en till anledning för folk.
Hur ser statistiken ut, har självförtroendet bland vuxna sjunkit de senaste generationerna?
För mig är är två stora anledningarna är att jag inte har den tiden eller energin till att ta hand om ett barn
Socialamedier spelar en stor roll. Unga har idag blivit egocentriska och ska hela tiden följa det som är “inne”. Konsumtion kostar och resor tar både tid och pengar.
Jag kom att tänka på det här nu. Kan svaret vara lite av synken cost fallacy kopplat med hur mycket studier som krävs för att sätta igång sitt liv? När man är klar med studierna så behöver man bygga upp sin karriär innan man skaffar barn. Men när man har byggt upp den så minskar antalet som är villiga att riskera att skaffa barn (finns flera vinklar det blir en sorts risk från dessa personers syn), och andra som nu när de har byggt sitt liv så vill de inte återigen ge upp det.
Eller så kan det specifikt ha med en inställning (genetiskt som alla har?) vilket gäller att folk i yngre ålder är programmerade att orkar och vill kasta sig in i att skaffa barn, vilket inte blir utnyttjad i dagens samhälle p.g.a att nästan ingen är redo att skaffa barn som ung vuxen p.g.a ekonomi och studier.
Grattis Greta and fans, nu känner folk ingen framtidstro.