Cultura del silenzio, non secondo il capo.

Ja vågar inte personalen säga till cheferna i rädsla om repressalier så lär man inte höra så värst mycket. Kan slänga med klassiska, “vi har utrett oss själva och finner inget fel” och så är det bra så.

>Tystnadskultur är när människor i en grupp eller organisation (som en arbetsplats) undviker att uttala sig om problem, missförhållanden, eller avvikande åsikter, ofta av rädsla för negativa konsekvenser. Det innebär att viktig information hålls tillbaka, vilket skapar en ohälsosam miljö, hämmar utveckling, och kan leda till allvarliga problem för både individ och organisation. Kännetecken är tystnad om problem, social censur kollegor emellan och ledningens “dövhet” när signaler når fram.

Chefer och direktörer är de som har störst incitament att ljuga i dessa sammanhang, de brukar dessutom vara rätt skickliga lögnare.

Så det krävs väl att man är lite enfaldig om man lägger någon som helst tyngd på vad de har att säga.