Che ci crediate o no, ma io appartengo alla cricca di cittadini che hanno interesse a seguire L. In realtà, direi che politicamente mi trovo a metà tra L e M, ma che culturalmente mi identifico più con una tradizione populista. Politicamente parlando, probabilmente mi definirei un liberale esigente. Sono anche uno di quelli che pensa che sia bene smettere di fissare linee rosse definitive, perché non li vedo aggiungere nulla di produttivo.
Ok, ma non sono qui per parlare di me. Volevo solo chiarire da dove vengo. Dato il mio interesse per il partito, ho seguito i movimenti e una cosa che mi ha colpito è il modo unilaterale con cui i media nazionali hanno scelto di riferire sulla questione in questo momento. SVT, DN, SR, ecc. hanno tutti scelto di farlo soltanto evidenziano i liberali sconvolti e la speranza di massa che possa sembrare che dietro la decisione della direzione non ci sia alcun politico o elettore liberale. La verità ovviamente è un’altra: non sarebbe mai stato possibile ottenere la maggioranza se nessuno fosse stato d’accordo con Simona Mohamsson? Nemmeno GP, dove L i Göteborg ha recentemente votato una proposta simileha evidenziato il sostegno del profilo a L Axel Darvik alla linea. La cosa più vicina a noi è il commento di Lars Leijonborg secondo cui Simona ha fatto coraggiosamente ciò, nonostante ci siano diversi politici nel paese che hanno espresso più chiaramente e apertamente sostegno alla proposta.
Non fraintendetemi, capisco che per alcuni si tratta di una questione delicata e che alcuni sono strenui oppositori della proposta, ma il modo in cui è stata riportata dai media non corrisponde affatto all’immagine che vedo del partito nel suo complesso. Viste le segnalazioni di SVT, sembra che nessuno sostenga la proposta di Simona Mohamsson. Ma ovviamente c’è una ragione per cui la decisione è dibattuta da molto tempo. Ovviamente ci sono politici L che lo vogliono e lo vogliono da tempo. Non è così improvviso e difficile da capire, davvero.
Gli unici che sono riusciti a realizzare un resoconto ragionevolmente equilibrato secondo me sono Kvartal. Sto postando questo post perché ero così infastidito da quanto tutto fosse palesemente unilaterale e voglio incoraggiare le persone a riflettere su quanto sia assurdo che qualcosa del genere accada quando nessuno sembra esprimere il proprio sostegno. E il sostegno esiste ed è stato espresso! Solo che per qualche strano motivo la cosa non è stata riportata dalle redazioni.
In realtà non si tratta nemmeno di politica in sé. Voglio solo criticare i media nazionali per il loro lavoro incredibilmente inadeguato nel mettere in luce entrambi i lati della questione. La realtà non è così semplice come può sembrare.
E sì, lo so /r/svezia mi piace odiare L per vari motivi. Come bonus, posso fare un breve AMA sul motivo per cui vedo ancora L come potenzialmente degno del mio voto alle prossime elezioni. Sembra che ora siamo considerati in via di estinzione, quindi potrebbe essere interessante! Ma soprattutto, voglio che la gente veda che esiste una spiegazione chiara del motivo per cui il consiglio del partito ha preso questa decisione e che non sono i soli a farlo, nonostante come possa apparire nella copertura giornalistica.
[Seriös] Riksmedias skeva rapportering i L-frågan
byu/FengMaoEnjoyer insweden
di FengMaoEnjoyer
17 commenti
Jag tycker det är roligt när liberaler säger att de inte vill ha “röda linjer” men varenda förslag de kommer med är förbud av något slag.
Fast landsmötet, som är det högsta beslutande organet i partiet, har sagt nej till att sitta i regeringen med SD. Klart det blir fokus på motståndet mot partiledningens svek då.
Vad då skev rapportering? Att partimedlemmar stöder partilinjen har väl inget nyhetsvärde
Ja alltså jag själv är rätt så vänster men jag har helt slutat ta medias politiska rapportering på allvar. Allt handlar om att jaga klick och hitta “vinkel som lockar till läsning”, inte berätta hur verkligheten faktiskt ser ut. Media har degenererat till gammal yellow press.
Du får det låta som det finns några få kritiker.
Partistyrelsen röstade 13-8 för, men det var också emot hela LUF och landsmötets önskan så sent som i November. Hela 72% av Liberaler stöder inte att ta bort röda linjen. Det är politiskt självmord att gå emot egna partiets värderingar på det sättet.
Att se ett parti implodera har ett nyhetsvärde betydligt högre än att försöka låtsas som det inte är en stor grej att folk hoppar av partiet.
Hon må vara “modig”, men hon sitter inte kvar ens fram till sommaren.
Alltså… 5 månader efter landsmötet, med intervjuer där Simona ställer sig bakom ett nej till samarbetet med SD… jag kan inte se det som annat än lealöst att partistyrelsen nu tvärvänder, när det dessutom inte är en särskilt klar majoritet för beslutet i en så pass stor fråga.. Jag håller absolut med LUF om att styrelsen borde avgå, och jag förstår definitivt varför det är ett lättölsparti.
Ifall vi tänker på media och hur vi som mottagare fungerar av media överlag så ser du enormt övergripande inslag av ”kändisar”, medieprofiler i media. L:s omsvängning är av riksvärde, men L som parti har under en längre tid varit marginellt.
Vad väcker tittarnas intresse oavhängigt av vilket politiskt parti vi än skriver om? Gamla partiledare ifall de väljer att själva uttala sig är mest relevanta och faller in under ”kändisar” och kategorin medieprofiler.
Tittar du också med STORA glasögon hur det ser ut med mediegranskning överlag så är det en konstant jakt på tid som allt annat i samhället i konkurrens med omvärldsnyheter som håller ett tempo utan dess like just nu.
Jag håller med dig i sak. Men tror inte att tiden finns eller mer att tiden ges till att leta upp en mindre medial röst i jakten för ett medium och en journalist att få just sin artikel utlagd och vara först i en konstant utläggningstävling.
Jag röstade på L i senaste valet. Redan innan det här beslutet ansåg jag den rösten gått tvärtemot vad jag velat. Jag hade hoppats att ni skulle vara en lite större motvikt mot SDs och Ms mer korkade förslag, jag trodde på vad ni sade mer ordning i skolan (bara för att sedan få förslag som jag inte tror på) och era arbetsmarknadsministrar har av någon anledning lajvat sig igenom sina poster genom att köra precis det från M som jag hade hoppats ni hade stått emot. Juste, ni har haft hög svansföring i vapenfrågan också och där gav ni bara med er.
Nu ser jag att ni inte ens står med era tidigare löften. Det är helt rimligt att tidningar då ger utrymme för personer som är missnöjda med beslutet. De som är för beslutet intervjuas också – du kan inte missat att Partiledningen fick en hel presskonferens för att föra fram sin syn på saken. Sedan måste jag också kritisera dig. Riksmedias jobb är inte att neutralt föra fram två åsikter och värdera dem lika mycket. Riksmedias jobb är att rapportera det som händer.
Det som händer är att en av Sveriges äldre partier som genomgår en kris genom – som många ser det – överge en röd linje utan att få någonting för det och mot viljan hos många av deras företrädare. Folk som kan tänka sig SD i regering röstar inte på L, de röstar på SD.
Men kontexten är väl ändå att partiet de facto är på bottennivåer, partiledare byts ut anmärkningsvärt ofta och som grädde på moset går den nya partiledaren/ledningen mot ett tidigare principbeslut.
Likväl är verkligheten att Alliansen finns inte längre och L:s plats i det politiska landskapet är ytterst oklar. Media spelar förstår en roll, men partiet måste också klara av att förklara sin politik; *varför* är det viktigt att backa i SD-frågan, vilka politiska möjligheter ger det? Vart ska detta debacle leda till?
Nja nu tycker jag att du själv presenterar en något skev bild kring nyhetsmediernas rapporteringen. Jag lyssnade på studio ett i P1 i fredags och där var det bland annat en längre intervju med gymnasieminister Lotta Edholm från Liberalerna som stödjer partistyrelsens förslag. Därefter så hade man en paneldebatt med Karin Pihl från Expressens ledarsida som stödjer det nya vägvalet, Amanda Sokolnicki från Dagens Nyheters ledarsida som inte stödjer det samt Jonas Hinnfors som är statsvetare och är kanske tänkt att ge nån expertröst på det hela. Så rätt balanserat skulle jag säga.
Här är länken till hela inslaget:
[https://www.sverigesradio.se/artikel/liberalerna-svanger-sager-ja-till-sd-i-regering](https://www.sverigesradio.se/artikel/liberalerna-svanger-sager-ja-till-sd-i-regering)
Sen så kan man ju lägga till att denna nyhet kom i fredags, så att uttala sig om huruvida rapporteringen är skev kanske är lite väl tidigt. Vi får väl se hur det utvecklar sig de närmsta veckorna och sedan se hur balanserat det blev. Men i nuläget tycker jag att nyhetsmedierna har lyckats bra med att lyfta upp båda perspektiven.
Detta visar bara på att du inte verkar ta dig ur din egen bubbla, jag har läst flertalet nyheter under gårdagen om statsråd, väljare, och högt uppsatta politiker runtom i landet inom partiet som stödjer detta partistyrelsens beslut.
Vilket skitsnack.
Varför vill du rösta på L? Är det bara en stödröst, eller tror du att de fortfarande är liberala?
L ger intryck av att konstant vara i opposition till sitt eget partiprogram. På höger kanten finns det ett skämt som går, ”Vet du bästa sättet att få liberaler att bli osams? Sätt dem i samma hiss och be dem åka upp till tredje våningen”. Då då säger att du har en kort AMA,
Varför ska man rösta på ett parti som verkar självdestruktivt och snarare skulle passa som en tankesmedja snarare än representanter för folk viljan, och inte de individuella representanternas vilja?
Det jag möjligen kan invända mot rapporteringen är att det hela tiden rapporteras som att L är den som är den motsträvige i det blåbruna samarbetet. Det är ju faktiskt sd som valt att ändra förutsättningarna för samarbetet genom att komma med röda linjer om ministerposter för att godta en tidöregering.
> Givet SVT:s rapportering ser det ju ut som att ingen stödjer Simona Mohamssons förslag.
Då har du varit selektiv av vilka artiklar du har läst då det är rätt blandat med intervjuer för och emot överenskommelsen.
https://www.svt.se/nyheter/om/liberalerna-l
TLDR: “Etnisk Folkpartist, kulturell Liberal, hänger på låset för att äntligen rösta SD.”
Fast av L-väljare är det bara 12% som vill att SD ska sitta i regeringen, medan 72% av L-väljare absolut inte vill det.
Vidare så röstade 8 emot, vilket är väldigt, väldigt många, med tanke på att säkert hälften av de som röstade för gjorde en Melin och tänkte “jag följer partilinjen”.
Så det är knappt ens majoritet för beslutet – som f.ö går rakt emot den partilinje som bestämdes för mindre än ett halvår sedan. L ska föreställa ett gräsrotsparti som vuxit till ett nationellt medlemsförbund, gemensamt är att medlemmarna väljer politiken, och nu har Simona “Jag Är Stolt” Mohamsson mer eller mindre kuppat fram detta beslutet utan någon som helst förankring i förbundet. Ingen information till kretsarna, ingen information till övriga partistyrelsen om dessa “hemliga” samtal, och sedan ett möte med definitiva besked som går emot allt L tidigare uttryckt, sagt, bestämt och tyckt.
Klart som fasen det är stor rapportering på ämnet, och klart som fasen en överväldigande majoritet av L-väljare och förtroendevalda är förbannade.
Nu har jag sett flera väljare, statsråd och förtroendevalda inom L uttrycka stöd för Mohamsson och beslutet, och utifrån din text låter det som att du försöker skylla på media för att kontrollera narrativet, vilket är lite “my world my bubble”-varning.
Du står bakom beslutet. Okej, bra, jag köper det.
Men tro inte att du representerar en majoritet av L-väljare eller förtroendevalda.