La polizia ha mostrato la foto della persona sbagliata e ha fatto pressioni su un presunto acquirente di sesso con false informazioni

Polisen visade bild på fel man i en sexköpsutredning. Ändå var kvinnan som sålt sex säker på att hon träffat honom en dag tidigare.

Trots missen tog polisen hjälp av det falska utpekandet – för att försöka pressa fram ett erkännande.

I hundratals utredningar mot misstänka sexköpare har Stockholmpolisen de senaste åren använt en kontroversiell förhörsmetod när utpekanden tagits fram.

I vittnesförhör – med de kvinnor som sålt sex – har polisen visat ett enskilt fotografi på den misstänkta och bett vittnet bekräfta om hon känner igen mannen.

Kritiker anser att polisen bryter mot rekommendationerna för hur fotokonfrontationer ska genomföras. Och i Polismyndighetens egen handledning om vittneskonfrontationer står det:

”Att genomföra en enkelkonfrontation baserad på ett (1) fotografi bör inte förekomma.”
Nu kan DN avslöja att polisen inte bara fått ett felaktigt utpekande genom att arbeta på det här sättet – utan också använt det för att sätta press på en misstänkt.

Ingen ska behöva bli felaktigt anklagad för brott, speciellt inte utav polisen själva! För det andra, det är dags att sluta övermoralisera och sluta kriminalisera sexköp.

> I hundratals utredningar mot misstänka sexköpare har Stockholmpolisen de senaste åren använt en kontroversiell förhörsmetod när utpekanden tagits fram.
>
> I vittnesförhör – med de kvinnor som sålt sex – har polisen visat ett enskilt fotografi på den misstänkta och bett vittnet bekräfta om hon känner igen mannen.

Så *ytterligare* en i raden av “låt oss kopiera alla riktigt dumma idéer från USA” alltså…

Skönt att veta att “bevisning” numera verkar vara mer av en rekommendation än ett krav. 🙃

Det här är ju inte bara ett misstag, det är ett systemfel som får en att höja på ögonbrynen rejält. När jakten på att sätta dit sexköpare går så långt att grundläggande rättssäkerhet börjar svaja, då är något snett på riktigt.

Samtidigt kan man undra vad som egentligen prioriteras. Är målet att bocka av fler fällande ärenden, eller att faktiskt hjälpa de kvinnor som befinner sig i utsatta situationer att få en väg in i samhället? Diskussionen borde handla om lösningar som ger människor trygghet och möjligheter, inte bara fler böter i statistiken.

Och resursfrågan, när polisen lägger tid på den här typen av ärenden, samtidigt som grövre brott kräver uppmärksamhet, så känns det minst sagt snedfördelat. Hela situationen blir svår att ta på allvar, det är mer än bara märkligt, det är faktiskt ganska absurt.