Analisi: Ecco perché non vogliamo più figli

Tycker inte det är så värst märkligt att barnafödandet sjunker när hela samhället från du föds hjärntvättar dig med att det viktigaste i livet är att göra karriär och konsumera mera.

Självklart sätter det sina spår i vad människor prioriterar i livet. Framförallt när de ekonomiska förutsättningarna för att jaga denna tanke på ”mer mer mer” blir sämre för var dag som går.

Väldigt många av världens högst värderade bolag håller endast på med data i syfte att få dig att konsumera mer. Säger väl sig lite självt att något har gått snett.

Vi valde att inte skaffa fler barn av 2 anledningar.
1: ekonomi och bostadspriser går inte ihop.
2: har inget socialt skyddsnät och därav inget stöd med barnen, och det går knappt att få ihop alla hämtningar/lämningar/aktiviteter med barnen vi redan har. Har inte råd att gå ner i tid.

Hade gärna haft barn men har knappt råd att fylla up tanken med diesel. Ekonomin är förstörd för oss yngre

Kvinnor i industrialiserade/utveckade samhällen har fått en möjlighet/ett val att inte ha barn som tidigare inte funnits.

Det är inte långsökt att det är färre kvinnor som vill spendera sitt liv, sin möjlighet med att vara född i en ålder med en globaliserad värld i ett utvecklat land där allt är möjligt, med världens samlade information i din ficka när du vill, till att planera logistik och hantera blöjor med rännskita, diarre, sova illa och offra sin hälsa under flera år av sitt liv.

Du skulle inte kunna betala mig 8000/mån i barnbidrag, eller 10000/mån för att ha barn och lägga till alla dessa stressmoment och ta bort tid från saker jag faktiskt finner meningsfulla. Bättre att acceptera och anpassa samhället efter en ny verklighet än att försöka lägga fram diverse morotar som inte kommer funka.

Väldigt svag analys, och mycket gissningar, om än av experter. Men man hade velat ha lite mer kött på benen från en artikel som erbjuder en analys.

Hur som helst. Varför är det ett så stort problem att folk inte föder så många barn egentligen? Med en bättre fördelningspolitik så hade fler kunnat ta del av vår ofantligt höga produktion istället för att den går till ett fåtal drakar med pengahögar. Detta argument nämns nästan aldrig i dessa diskussioner. Det skulle kanske till och med kunna hjälpa folk att känna trygghet och skaffa lite fler barn, win win!

Jag tror att många känner att i ett såhär utvecklat samhälle borde vi kunna ha det bättre, men allt för mycket försvinner till ägarklassen. Det är bara att kolla på skillnaden mellan hur folk tror att rikedomen distribueras jämfört med hur dom faktiskt funkar i verkligheten. Den högsta lilla procenten äger det mesta.

Att skam och skuldbelägga och peka finger är inte lösningen.

Det går att skaffa en liten knatte eller knattelina precis som alla generationer innan, samlag kallas det

Kan endast prata för mig själv, men min man och jag har kommit överens om 1 barn max. Anledningen är att man inte har något stöd i stort sett. Förr i tiden hade man stora familjer eller levde i större grupper. Man bar inte allt på sina axlar, utan det var mer spridd, barn har alltid varit under tillsyn av någon släkting eller granne.

Nuförtiden måste man jobba heltid för att ha råd med att leva och betala räkningar, samtidigt som att man ska hinna med allt: lämna, hämta, skjutsa till idrott eller liknande, leka tillsammans osv. Med 1 barn hinner man kanske om det är två föräldrar, och även då är det påfrestande.

Har man tur så finns mor- eller farföräldrar som hjälper till. Men många har inte ens det. Jag vet inte helt ärligt hur man löser det på samhällsnivå.

Vad finns det att analysera? Mångmiljonlån för att köpa ett skruttigt hus i gravt renoveringsbehov. Ungar skaffas. Sedan skall man fortsätta pendla varje vardag trots tre timmars sömn till ett allt mer prekärt arbete bara för att ha råd att amortera lånen och betala räntan. Och gud förbjude om barnen blir sportintresserade. Då måste man lägga ner ännu mer pengar på hockeyutrustning som de växer ur på ett halvår eller spendera var och varannan kväll och helg för att skjutsa till fotbollsträningar och matcher. Sen vips skall skilsmässa inledas för att romansen är död på grund av utmattning och då blir det en patetisk varannan-vecka-tillvaro där man sitter i någon sunkig lägenhet och dricker bort ångest och skrollar på Tinder och matchar med lika tragiska singelföräldrar som knappt har ork till en halvtimmes fikadejt.

Känner många och åter många som försätter sig i dessa mardrömmar. Ingen jävla lust till det.

Det 👏 är 👏 för 👏 dyrt 👏 att 👏 ha 👏 barn

Som flera redan har varit inne på att det finns för för få bostäder och jobb. Där det finns jobb så finns det inga bostäder och där det finns bostäder så finns det inga jobb. Förenklat sagt.

Krävs mycket mer forskning på området och snabbt.

Artikeln rabblar massa fakta men säger ju inte egentligen så mycket.

Stämmer det ens att färre vill ha barn? Var aför något år sedan läste jag en artikel där det stod att lika många idag vill ha barn som på 60-talet. Förklaringen är alltså inte att färre vill ha barn, utan förklaringen är att vi får färre barn per kvinna. Den förklaringen behöver i sin tur sin egna förklaring. Varför är det så?

En stor anledning är att kvinnor nu satsar på sina karriärer. Får du första barnet när du är 30 finns det helt enkelt inte tid för lika många barn. Det är ren biologi.

Detta tillsammans med den fruktansvärda Konjunkturen de senaste åren och du når bottennivåer.

Vill vi ha fler barn måste vi enligt mig korta ner utbildningarna så att folk kan skaffa barn när de är 25-26 år gamla istället för 30. Varför är genomsnittskvinnan redo att skaffa sitt första barn först när den är 30 år gammal? Det är ett enormt problem.

Sen har vi den usla dejtingkulturen. Det finns alltid någon bättre att träffa. Alla relationer har problem och man lämnar för minsta lilla känns det som. Det finns mycket positivt med det såklart, men hur många finns det inte som är 30 som dejtat hundratals utan att ha haft riktiga relationer?

En ytterligare anledning är att föräldrarna inte har någon nytta av barnen, i äldre samhällen fick de hjälpa till, nu ska de ägna sig åt självförverkligande. Barn gillar i allmänhet att vara behjälpliga, menar inte att de ska skickas ner i gruvor eller skörda fälten. Föräldrarna förväntas ge upp all fri tid till att köra runt dem, medan de (barnen) inte ens kan bre en macka till sig själva.

Barnet blir ett mänskligt sällskapsdjur. Inte alla och inte alltid, men ..

Inget ger mig syfte, jobb är meningslöst utöver försörjning, hobbys blir långtråkiga.

Men en dag med min son och hans hyss är det bästa som finns.

Jag och min partner har diverse medfödda blodsjukdomar som gör att vi inte vill skaffa barn och föra dem vidare. Kan vara öppna för att adoptera framöver men det är inte aktuellt just nu.