Nuovo sondaggio: il 43% preferisce vivere di rendita invece di lasciare un’eredità
https://www.icagruppen.se/arkiv/pressmeddelandearkiv/2026/ny-undersokning-43-procent-vill-leva-upp-sina-pengar-i-stallet-for-att-lamna-arv/
di swedish_tcd
Nuovo sondaggio: il 43% preferisce vivere di rendita invece di lasciare un’eredità
https://www.icagruppen.se/arkiv/pressmeddelandearkiv/2026/ny-undersokning-43-procent-vill-leva-upp-sina-pengar-i-stallet-for-att-lamna-arv/
di swedish_tcd
30 commenti
Ja det hoppas jag både mina och fruns föräldrar gör, varför skulle vi vilja ärva något från dem?
Några “pengar” lär inte finnas, men huset och lösöre kommer ju ha värde. Det kan man ju inte “leva upp”.
Vad är problemet? Det är deras pengar. Känns väkdigt snål och småsint att man ska förvänta sig att ärva massa pengar.
Gudars skymning folk. Lämna efter sig har folk gjort i alla tider, men av någon anledning har man slutat med det någon gång under 1900-talets andra hälft. Snacka om att flytta pengar från de fattiga till de rika
Allmänna Arvsfonden har tillräckligt. Jag vill leva ordentligt.
Typiskt boomerbetende. Det är väl klart att man ska lämna i alla fall en relativt ansenlig summa till sina efterlevande, om man har möjlighet. Man kan ju också köpa dyra saker med ett visst andrahandsvärde, exempelvis vissa båtar och bilar.
Samma undersökning: 57% vill lämna arv istället för att leva upp sina pengar.
Om man som boomer-generation lever upp 5-10 miljoner och inte ens kan hjälpa sina barn procentuellt med en insats som skjuts i livet eller för att starta familj hade jag vetat vart mina tids-prioriteringar ligger när de ligger på hemmet och önskar besök från barn eller barnbarn.
Och innan jag blir nedröstad: Jag klarar mig själv, och har alltid gjort det. Men för många kan 2-300 tusen vara möjligheten att skaffa barn vid 30 eller 36, eller två barn istället för 1. Eller ens alls. Det ser vi rätt tydligt på nuvarande barnafödslar. Att då sitta på en förhållandevis stor förmögenhet och resa upp pengarna medan ens barn kämpar för varje krona är inget jag någonsin respekterar.
Ser inget problem att man använder upp större delen av det man själv dragit in även om jag ser ett värde av förskottsarv till sina barn då de köper sitt första hus exempelvis. Men om man däremot fått ärva av tidigare generationers slit, tycker jag att det är fel att spendera allt på sig själv. De pengarna har antagligen sparats för att föra vidare framtida släktmedlemmar.
Ny undersökning: 57% har så mycket pengar att de både kan göra allt de vill på äldre dar och lämna pengar till sina barn.
Det som skaver mest för mig är nog diskrepansen mellan hur jag ser på min framtid och hur mina föräldrar ser på den.
Jag har svårt att se hur jag någonsin ska kunna få det lika bra som de hade det i samma ålder, trots att jag har högre utbildning och (relativt sett) ett bättre jobb. Jag jagar extrapriser, avstår nöjen och stoppar i princip allt sparande i indexfonder, och ändå känns framtiden genuint osäker.
Jag har inte tågluffat runt i Europa och festat i Berlin. Jag har inte bott i en hyresrätt i Stockholms innerstad som senare omvandlades till bostadsrätt och gav en enorm värdeökning. Och jag har svårt att föreställa mig hur man kunnat ha råd att skaffa 3-5 barn i 30 års åldern efter att man pluggat typ filosofi på universitetet, på det sätt som många 60- och 70-talister faktiskt kunde göra.
Det är nog inte ens de materiella fördelarna i sig som stör mig mest, jag lever ändå ett relativt lyckligt liv, utan den totala oförståelsen från den äldre generationen inför att förutsättningarna har förändrats. Hade den äldre generationen delat sina barns syn på framtiden hade många säkert varit betydligt mer benägna att dela med sig av sitt arv redan medan de lever. Men ofta möts man i stället av känslan att de tror att samma möjligheter fortfarande finns – bara man ”jobbar hårt” och ”sparar lite mer”. Det är den diskrepansen som jag tror grämer många (inklusive mig).
Så är det säkert, men jag tror det finns en stark korrelation mellan att vilja leva upp sina pengar och att inte ha så mycket arv att ge. Sen är det ju också så att det arv de flesta lämnar från sig, sett till värde, främst är sitt hus. Och gamla människor har ofta svårt att konsumtionsbelåna sitt hus, så det arvet lämnar de ofta ifrån sig varesig de vill eller inte.
Det är lite ragebait i denna artikel eftersom den pratar mer om önskemål snarare än mekanismer, och önskemålet den fokuserar på är typ “jag vill ha mer själv” från alla parter. Jovars, det är varken oväntat eller orimligt, bortsett alla andra frågor. Det är dock inte så enkelt som att gamla människor försöker spendera allt samtidigt som deras barn försöker hindra dem för att få värdefulla arv. Exempelvis ett mycket vanligare problem är exakt vem som ska ärva vad när det handlar om ganska stora men svårhanterade värden (typ fastigheter).
Om gamla människor ska prata arv med sina barn så är det nog mer hur arvet i detalj ska gå till. Och ja, att dödstäda och ge vissa personer arv i förskott är nog jätteklokt för att underlätta detta.
Nu vet jag inte om jag vill ha barn ens men om jag skulle få det ger jag hellre mina barn pengar när jag lever än när jag e död. Exempelvis hjälper till med kontantinsats, körkort osv. Så ser jag att det används till rätt sak också. När jag e död är jag död o då vet jag inte ens om att pengarna används.
Rubriken säger ju något annat än vad svaret som finns i undersökningen gör.
> “Jag prioriterar att använda mina pengar för egen livskvalitet, snarare än att lämna arv”
Svaret kan ju lika väl betyda att man unnar sig mer livskvalitet på bekostnad på arvets storlek men att arvet kommer vara större än 0kr.
https://cms.icabanken.se/globalassets/pdf/pengakollen_2026_del3.pdf
Vad jag säger åt mina päron är: antingen så lever ni upp pengarna ni har nu och har skoj för dem, eller så ger ni pengar (inte allt) till oss barn så får ni se oss glada över det.
Ingen tjänar på att ge bort massa pengar när man är död, emotionellt sett då.
Mina föräldrar har hjälpt mig genom en stabil uppväxt, gratis boende och mat under mina vuxna studieår och arbetslöshet. Det gick bättre för mig senare och nu har jag lång tid med karriär och eget boende. Att jag sedan skulle missunna dem att spendera sina pengar på resor och o dyl för att lämna ett inget eller mindre arv till mig och mina syskon är fan höjden av gökunge.
Hoppas verkligen att alla här som förväntar sig stora belopp i arv inte får något.
*”Après moi, le déluge!”*
Planerar inte att lämna något arv men planerar att hjälpa mitt barn finansiellt medans jag lever istället.
Jag har inte barn och kommer inte få heller. Men vill väldigt gärna att mina syskonbarn eller deras barn/barnbarn ska ärva från mig. De har dock föräldrar som har högre inkomst än mig så de har redan rätt bra odds och jag kommer inte snåla in på mig själv för att maxa deras arv men skulle ändå kännas bra om det gick till någon i familjen som var yngre som en kickstart in i vuxenlivet 🙂
För egen del vill jag att mina föräldrar lever ett bra liv och nu när jag är vuxen får de ju sätta sitt eget välbefinnande i första rum. Sen känns det ju lite sårande om de skulle medvetet försöka leva upp och göra en arvslös, den inställningen kanske inte är super bra för relationen och jag tycker väl generellt sätt inte att vara slösaktig är en eftersträvansvärd egenskap. Men har alltid känt att jag sparat mina egna pengar och räknar med 0kr arv för jag vill överhuvud taget inte känna mig beroende av det. Har tyvärr varit djupa konflikter i min familj pga arv, och det är nog en stor orsak till min sparsamhet
Det verkar ju inte talas om några belopp. Jag vill lämna *en del* arv efter mig men leva upp det mesta. Det finns ju också vissa föremål som gått i arv från min farfars far som jag vill ska gå i arv, men det är av begränsat ekonomiskt värde.
Återinför ättestupan för Boomers bara
Jag och mina syskon har sagt åt våra föräldrar att vi hoppas att de använder varenda krona på sig själva och lämnar oss noll kronor i arv.
Det känns som det minsta de förtjänar efter alla uppoffringar de gjorde för vår skull när vi växte upp.
De köpte knappt några kläder till sig själva på över 20 år, reste aldrig utomlands, åt sällan eller aldrig på restaurang och unnade sig varken ny teknik eller andra saker för egen del.
Jag och mina syskon är födda i slutet av 80-talet och början av 90-talet fick en trygg uppväxt tack vare att de alltid satte oss först.
Nu tycker vi att det är deras tur att njuta av livet och använda pengarna på sig själva.
Riktigt äckligt att läsa en del av kommentarerna. Vuxna människor som ser sina föräldrars pengar som “sina och villkorar besök på ålderdomshemmet och dylikt med att föräldrarna snålat på ålderns höst.
Om 100% ville leva upp sina pengar istället för att lämna arv så skulle världen vara en bättre plats.
Har ju ingen att lämna efter till förutom syskonbarn, men inte så jag sparar till dem.
Jag ska spendera allt på mig själv.
Jag vill att mina föräldrar ska använda sina pengar till sig själva. De ger redan lite här och där, specielt när det gäller mat samt julklappar och presenter. De förtjänar det. Själva kan jag varken göra det ena eller det andra, inte för att jag själv har barn men jag har inga pengar.
Ännu en effekt av den starka individualismens framväxt, det syns i hela samhället.
förstår inte nyhetsvärdet i det hela
Vilken chock att boomergenerationen vill bränna alla pengar de har hamstrat de senaste årtiondena. Det blir roligt när man nu i efterhand börjar studera hur jävla illa den generationen förstörde ekonomin för hela Sverige.
Folk har missuppfattat “die with zero”, i boken det referar till (av Bill Perkins) så handlar det inte om att bränna upp pengarna på nonsensresor/lyxprylar och låta arvingarna stå utblottade, utan att istället ge pengarna innan dvs då dom faktiskt behövs. Då dina barn är 25 och redo att köpa första lägenheten/huset efter studenttiden istället för då dom är 55 och inte har samma behov för pengarna.
Såklart handlar det även också om att inte Smaugmaxxa utan faktiskt njuta av sina pengar medan man faktiskt kan och inte är dement/skröplig, men här verkar folk ha tagit bara den aspekten i åtanke.