
Quando ero un piccolo nodo, guardavo Rummel e Rabalder su TV4, ma nessuno a scuola parlava mai del programma. Sembra il più grande spettacolo per bambini che nessuno abbia visto.
Se l’hai visto, cosa ne hai pensato (o pensi) a riguardo? Bene? Male? Va bene?
E per quelli di voi che non ricordano, o non c’erano, ecco cosa ricordo:
Era uno spettacolo di marionette su due topi. Rummel era quello saggio e rispettabile (con gli occhiali in accompagnamento), mentre Rabalder era quello che… beh… non era così saggio o ordinato. Rummel leggeva libri, mentre Rabalder leggeva riviste di mostri. (Questo era sicuramente un segno di mancanza di integrità da parte di Rabalder.)
Avevano insieme un’agenzia investigativa, si chiamava "Agenzia di Allan" dopo il fondatore, che era morto e scomparso e divenne un fantasma. Sua figlia Misty usciva con Rummel e Rabalder, e poi c’era un topo di nome Meralda che usciva con Rummel e Rabalder. (Non riesco a ricordare quale fosse la sua cosa.)
Era anche con un cattivo, chiamato Dottor Frank. Penso che sia stato lui ad averlo "fantasma" Alan. In realtà c’era una dose inaspettata di serietà nella trama, almeno lo pensavo da bambino.
EDIT: In retrospettiva, è piuttosto impressionante che avessero una trama in corso in uno spettacolo di marionette per bambini.
Inoltre, c’erano alcune specie di piccole figure chiamate "si precipita" che correvano e vivevano ladri. Erano una specie di Jawa a basso budget.
QUI c’è il primo episodio, che non vedo dalla prima messa in onda. (Non ho idea del perché i loro schedari possano parlare.)
Avevano anche giochi per computer a cui potevi giocare al telefono, in un certo senso Ugo– i giochi prima. COSÌ potrebbe sembrare.
di WickedWeedle
6 commenti
Jag gjorde det!
Jag var dock rätt liten när jag såg själva programmet, men datorspelet Dr. Franks mask var skitkul, helt klart ett spel jag hade suttit med just nu om jag haft tillgång till det. Minns att även mamma och pappa gillade det, och gav tummen upp till programmet. Det var fin kvalité, musiken var hyfsad, råttorna kunde komma med roliga kommentarer, och det var inte helt lätt att klara sig genom banorna.
Klart man minns. Men jag var nog lite större.
Jag fattade aldrig hur folk kunde spela deras konstiga spel med telefonen, och det kunde dom ju typ inte heller. Alla sög.
Såg det, var det läskigaste jag visste men ville ändå se det. Tyckte verkligen det var extremt obehagligt. Minns speciellt något avsnitt om pizza.
Såg det.
Även ringde man in och hade sig..
Sen lät man sig skaffa PC spelet också på cd skiva för att spela lite till.
Det var de här och Hugo!
Coola tider det här. Känns så längesen nu.
Kan fortfarande det där sabla introt… Följ med till Alans byrå! Vem fasiken är Alan?