Elsa, 84 anni: Sono stata io a essere violentata

Jätteskumt att de inte brytt sig om att få med hennes perspektiv i utredningen. Även om utredningen helt fokuserar på den egna hanteringen och helt är bakåtblickande. Dvs – vad visste vi, vad gjorde vi. Då måste det ändå lyftas hur åtgärder upplevdes från offrets sida. Dvs – vad borde de gjort i olika steg för att minska offrets lidande? Exempelvis att det inte ens kommunicerats till henne att inte samma man skulle dyka upp igen. Kanske en självklarhet för kommunen, men en mardröm för henne att inte veta. Jätteviktigt att ta med offrets röst i sådana frågor.

Finner inga ord. Att hon larmade om denna mannen flera gånger, och att han fick ändå jobba kvar? Tänk den rädslan att vara gammal, svag, med kännedomen om att en man som vill dig illa har nycklarna till ditt hus. Vidrigt att hon måste själv betala för den psykologiska vården hon behöver. 

Ärligt talat hoppas jag att jag och min man dör innan vi behöver hemtjänst. Har själv jobbat med det och det finns många fina människor men samtidigt många som är helt oengagerade, oförsiktiga och helt enkelt totalt olämpliga för ett jobb som kräver nära kontakt med en mycket sårbar grupp. 

Skitbyråkratins Sverige, omöjligt att få en ursäkt fast de gjort fel.