Il Primo Ministro sull’ondata di violenza: “terrorismo domestico”

Statsminister Ulf Kristersson (M) säger att gängen visar ”total likgiltighet mot allmänheten”, efter den senaste tidens många sprängningar och våldsdåd.

”Detta är en inhemsk terrorism som vi måste bekämpa med samhällets samlade kraft”, skriver han i en kommentar.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har kallar till möte i rådet mot organiserad brottslighet, som ska diskutera hur våldsspiralen ska brytas och på vilket sätt myndigheterna kan mobilisera.

Rådet består av bland andra rikspolischefen, chefen för Polisens nationella operativa avdelning, riksåklagaren och Ekobrottsmyndighetens och Skatteverkets generaldirektörer. Mötet hålls på torsdag.

Hittills har 31 sprängningar skett i januari och på tisdagen desarmerade polisen också två misstänkta granater som placerats vid en byggnad i Blåsut.

Jag förstår att man letar så hårda ord man kan, men terrorism brukar definieras som politiskt motiverat våld, att man försöker åstakomma någon typ av systematisk förändring genom att med våld och sabotage sprida skräck.

Och det är ju inte alls vad som händer här, utan dagens situation är ju urspårad kriminalitet och våld mellan gäng, som slåss för sin egen status och ekonomisk vinning och inte någon ideologi, så lite konstigt att använda ett ord med en helt annan betydelse kan jag tycka.

Intresant hur tongångarna ändras när det sker i Stockholm istället för ex empelvis Malmö. Men det är som allt annat, det är inte ett riktigt problem förrän det drabbar Stockholm.

Det är väldigt tveksamt om våldsvågen juridiskt kan klassificeras som terrorism. Enligt 4 § Terroristbrottslagen är terroristbrott ett brott av viss karaktär som begås uppsåtligen om
   1. gärningen allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation, och
   2. gärningen begås *i avsikt* att
      a) injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en del av en befolkning,
      b) otillbörligen tvinga ett offentligt organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
      c) allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i ett land eller i en mellanstatlig organisation.

Även om det objektiva rekvisitet i 4 [**§**]() 1 p. visserligen torde vara uppfyllt, förhåller det sig mera tveksamt med det subjektiva rekvisitet i 4 [**§**]() 2 p. Gärningen skall nämligen begås med viss avsikt, ett s.k. direkt uppsåt eller avsiktsuppsåt, dvs. avsikten med gärningen skall vara att uppnå någon av de effekter som omnämns i leden a-c, jfr. prop. 2021/22:133 s. 72 f. och prop. 2002/03:38 s. 87 f.. Kan man verkligen säga att dagens gängmedlemmar begår sina gärningar med *avsikten* att uppnå någon av dessa effekter? Att något av de alternativa rekvisiten uppfylls som en bieffekt av deras gärningar är nämligen icke tillräckligt.

Om så inte är fallet framstår statsministerns uttalande mest som meningslös signalpolitik, vilken riskerar att urvattna begreppet terrorism för framtiden.