Erica e Linus a Nykvarn danno la priorità alla libertà sui bambini: “Non preparati a rinunciare alle nostre vite”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/erica-och-linus-i-nykvarn-prioriterar-frihet-framfor-barn-inte-beredd-att-ge-upp-vart-liv
di Gustafssonz
39 commenti
“Ämnet har även diskuterats flitigt bland politikerna i Sverige den senaste tiden. Bland annat är Kristdemokraterna så pass oroade att de under våren meddelade att de ska se över varför det föds så få barn – och vad som kan göras åt det.”
Är det verkligen så himla svårt att förstå varför folk inte skaffar barn?
Framtida rubriker: Inga barn ingen pension!
Jag tycker det är en extremt tragisk form av individualism som genomsyrar västvärlden.
Jag, jag, jag. Min frihet, mina rättigheter, bla, bla.
Knappt någonsin “mina skyldigheter”…
Jag är absolut för rätten att välja, det är ingen tvekan om den saken, många som skaffar barn bör inte ha barn. Så om dessa väljer att avstå är det kanske mest en välgärning.
Men jag kommer alltid känna ett visst mått äckel inför människor som väljer bort barn till fördel för “sin egen frihet”. Det är höjden av egoism och självupptagenhet. Så det kanske är en fördel att genpoolen balanserar sig själv lite.
Är väl inte så konstigt att det inte passar alla egentligen, jag känner så och har en hel del bekanta som är likadana. Barn hade inte gett mig mer än värdet av den frihet som begränsas av att ha barn så jag bedömer det vara något negativt på totalen.
Stora skillnaden idag är väl främst att det har blivit mer accepterat att faktiskt inte skaffa barn så fler går på det spåret och uttrycker de åsikterna. Sen av vilken anledning folk inte tycker det passar dem kan säkert variera kraftigt men förr var det nog något man gjorde oavsett hur man kände för att det var mer förväntat av ens närhet och samhället i stort.
Jag kommer aldrig se dessa människor som något annat än förlorare, de låter sig distraheras av profant och kommersiellt trams och missar livets egentliga syfte (och sin egen roll i livets eviga cykler).
Finns många anledningar till varför man inte skaffar barn.
Vissa tycker det begränsar friheten så pass att det inte är aktuellt.
Vissa tycker de själva inte är ansvarstagande personer nog för att vara föräldrar.
Vissa har inte ekonomiska förutsättningarna
Vissa tycker världen är för mörk och hemskt att sätta ett barn till världen utan att veta vilket liv man fördömer dem till är för jobbigt och därför inte aktuellt.
Vissa är HBTQ och inte vill adoptera eller använda surrogat eller donationer och dylikt.
Vissa anser sig själva för sjuka, vare sig det är kroppsligt eller mentalt, för att kunna vara förälder.
Det finns många anledningar. Men det känns som att våra politiker inte kan identifiera en enda av dessa. Men forskningen säger såklart att det inte finns ett svar på frågan om varför barnafödande sjunker i länder, stater och regioner oavsett andra faktorer som välfärd och ekonomi. Kanske känner inte människan som art samma press att föröka sig då det finns så många av oss nu? Vem vet. Komplicerad fråga men jag tycker personligen att är du inte 100% säker på att du vill ha barn och att du kan ta hand om barn. Avstå från att skaffa dem.
Jag förstår hur de känner, men samtidigt känns det som att det är de mer utbildade, ekonomiskt välbärgade och välinformerade människorna som väljer att inte skaffa barn, medan den andra gruppen inte tvekar. Den förra gruppen borde generellt sett vara bättre rustade för att ge sina barn en bra uppväxt.
Obligatorisk länk till introen till Idiokracy: https://youtu.be/sP2tUW0HDHA?si=0pLkEBaX8FlPXxXe
Vill ju inte själv skaffa barn då allting runtomkring är så oroligt, plus att allt är så dyrt.
Vill inte ha barn som ska växa upp i denna typ av MENA Sverige vi har haft, och gå i en skola som är katastrof lika så.
Kände delvis likadant tidigare… Tänkte att barn får vänta, livet ska hinnas med först. Men att få barn har gett mig nya perspektiv och en djupare långsiktighet. Tvärtom mot vad jag trodde blev livet både rikare och enklare, även ekonomiskt, när det lilla börjar betyda mest.
Efter att ha arbetat som lärare ett tag nu så vill jag inte ha barn. Efter att man sett hur slapp uppfostran extremt många barn har (mycket olika bakgrunder).
Även sett ungdomar som varit väluppfostrade bli förstörda av umgänget. Vilket lett till föräldrar som gör vad de kan men ändå inte lyckas.
Dom enda som vet hur det är att ha barn kontra att inte ha barn är dom som faktiskt har barn.
Dom enda som faktiskt inte har en aning är dom som inte har barn.
Och det är ok att det är så.
Vi behöver inte barn längre, det är väl grejen tänker jag. Förr var du tvungen, du behövde arbetskraften för att överleva livet på gården.
Tråkigt att SVT hela tiden väljer att upphöja denna världsåskådning medan befolkningen kraschar. Hur ska välfärden gå ihop om 30-40 år om ingen skaffar barn? Antar att vi alla får jobba till 75 och spara så mycket vi kan på vägen.
Förutsättningarna för att skaffa barn är ju inte de bästa. Bostadspriserna är helt åt helvete höga. Vissa hävdar att man då ska flytta dit plånboken tar en, men många vill inte bo ute på landet eller i småorter.
Inför marknadshyror. Låt prisuppgången på bostader räknas med i KPI. Underlätta för uthyrning av bostadsrätter. Bygg vackert.
Alltså, som småbarnsförälder kan jag förstå detta. Att ha barn är otroligt, otroligt jobbigt. Det vände upp och ned på både sömn, liv, ekonomi, allt. Att jämföra vår livskvalitet före och efter är en övning i depression.
Både jag och sambon har aktivt valt bort att skaffa barn. Men de som är så oroliga kanske kan klämma ur sig några extra för att kompensera?
Måste säga att det är problematiskt att media frekvent lyfter fram par som vill leva barnlöst när det faktum att för få svenska barn föds är den mest akuta frågan i landet, konsekvenserna syns inte imorgon men de kommer synas om ett par decennier.
Det finns bara två vägar framåt om inget ändras på den här fronten och alternativ 1. är att vi jobbar tills dess att vi dör utan att få gå i pension och alternativ 2. är en enorm konstant massimport av ung arbetskraft ifrån länder med högt barnafödande såsom Nigeria, Bangladesh m.fl. En befolkning som till 80 % utgörs av folk ifrån tredje världen och 20 % svenskar över 65 är inte längre Sverige.
Att politikerna inte lyfter det här problemet till offentligheten och skapar diskussion samt börjar fila på riksdagsmotioner som kan stimulera ökat barnafödande får mig att tro att man vill ha alternativ 2, om några år kommer den då rådande statsministern gå ut med en bekymrad min i media och ”tala till folket” om att vi tyvärr måste ha konstant massinvandring för att kunna gå i pension då folk tyvärr inte skaffade barn. Otur!
Jag har ett fysiskt yrke och klarar max till 65-67 på ett ungefär, förutsatt att kroppen håller. Men jag inser att jag troligtvis aldrig kommer få gå i pension utan måste börja tänka på hur jag ska kunna ta mitt liv runt den åldern för att slippa pinas till 80-90. Just nu lutar det åt jaktlicens och jaktvapen.
När jag var 30 ville inte jag heller ha barn. Aldrig i livet. 8 år senare ville jag det, och nu har jag två. Allt är inte svartvitt.
Skulle bara vilja flika in med en anekdot. Förstår att det finns många anledningar till att inte skaffa barn, speciellt i oroliga tider som dessa. Men jag tror att många inte tänker långsiktigt i beslutet. Kan kännas lockande att skippa barn när man är ung, pigg och har ett rikt socialt nätverk. Men i mitt jobb som läkare träffar jag många äldre utan barn och de har det inte så glassigt. De är väldigt ensamma och har ingen som kan hjälpa dem med de mest grundläggande saker. Sen ska man inte skaffa barn bara av den anledningen. Men det är en aspekt man nog ska ha i åtanke.
Kommer knappast ändras inom snar framtid. Det kommer bli mycket stora problem med pensionen om ca 40 år. Kommer inte finnas människor nog att finansiera alla pensionärer som inte förökat sig.
Tidigare så har det funnits fler unga än äldre så om man som gamling varit inkompetent, inte förökat sig, inte genererat tillräckligt med pengar under sitt arbetsliv så har det ändå funnits medel för att de ändå skulle kunna pensionera sig.
Om 40 år kommer vi ha fått betala för våra föräldrars pension och bli tvingade att betala för vår egen pension. Tycker spontant om man skapat skattebetalare så bör man få skattelättnader. Tvinga inte folk som inte har barn att betala mer skatter, men ge lättnader till de som har barn. Orimligt att man ska finansiera sina föräldrar, sina barn, sig själv och alla de som inte bidrar med mer än de kostar.
“Varför skaffar folk inte barn?”
Kan det vara för att våra politiker har skapat ett samhälle som är en dysfunktionell dystopi? Där nästan alla möjliga framtids scenarier är än mer dystopiska.
Vem vill straffa sina barn att leva i en mardröm?
Efter jag spenderat 5 dagar hos en kompis med en 2-åring så vill jag aldrig ha barn. Tvååringen är dessutom väldigt lätt men nej tack!
Alla dessa egotrippande fjantar som tror att barn är lika med fängelse kommer bli samhällets undergång.
Måste sparas enorma mängder co2 på denna trend.
Bra fortsätt så.
Sådan är trenden i alla i-länder: när folk har mer ekonomiska möjligheter och mer frihet skaffar man färre barn senare i livet. Motsatsen är sann i u-länder, där skaffar man fler barn, tidigare i livet.
Barn är extremt kostsamma och en alldeles enorm grej rent tidsmässigt, och känslomässigt krävande. Det ör en stor uppoffring man inte gärna gör när man har många andra alternativ.
”Ge upp vårt liv” haha
Skulle gissa att nära noll av alla frivilligt barnlösa kommer känna något som helst ansvar i frågan. De kommer fortsätta att kalla föräldrar själviska, ”de vill bara ha små kopior av sig själva”.
Tycker ärligt talat detta är tragikomiskt.
* Pensionen är enbart ett pyramidspel som hela tiden bygger på att fler betalar in än de som plockar ut.
* Det största hotet mot klimatet är människan. Fler och fler vill ha högre levnadsstandard men då får man acceptera att klimatet accelererar snabbare än väntat och får ödesdigra konsekvenser. Det är inte ens något att diskutera.
* Framtidens jobb ÄR hotade av automatisering. Det kommer ske i en lavinartad takt så småningom, innan samhället ställer om till någon form av medborgarlön så är färre barn faktiskt det bästa.
Jag är säkert samma människor som ojar sig över allt ovan utan att ens fundera på sambanden dessa har. Det absolut sämsta vi kan göra är att ”skaffa barn för annars får vi ingen pension”, snacka om att ta på dig skygglapparna och blunda för problemen bara det för med sig.
Tycker inte så mycket om barn. Runt 50 och väldigt nöjd med min beslut att inte skaffa barn samt att ha partner som känner samma.
Varför en del tvekar??
Mina föräldrar fick hyra en tvåa på Ringvägen utan strul. Far och mor är typisk arbetarklass.
Själv hade jag knappt råd att _köpa_ lägenhet, i Segeltorp.
Man hade ju samma problem på 30-talet och löste det då. Man kan ju i alla fall försöka med samma åtgärder innan man får total panik (dock kan man tona ner eugenikdelarna).
Jag har en sjuk förälder i ett annat land, detta var innan min far gick bort förra året. Jag är redan orolig för min mamma som behöver ständig dialys. Min frus mamma kämpar också mot cancer. Det kan finnas ett behov av ekonomisk hjälp om situationen förvärras. Jag kan helt enkelt inte planera för barn med full vetskap om hur jag inte kommer att kunna ge dem min odelade uppmärksamhet. Jag tror också att framtiden är dyster och beslutet att inte komplicera livet är lätt.
Jaha dom har inga barn, vem bryr sig då? Jag trodde dom hade barn men prioriterar sig egen tid.
Ja tror det finns flera anledningar. Men helt anekdotiskt tror jag med att vissa är inte märkbara.
De primära är vad jag tror
1. Vill inte / inget sug. Om man inte har en underliggande känsla av att vilja ha barn är det inte något man generellt väljer. Då man ser det negativa men inte så mycket av det positiva med barn.
2. Ekonomi, behöver inte gå in i detalj men man kan inte uppehålla den nivå av levnadsstandard / liv man vill ha om en eller fler skallar tär på ens ekonomi.
Tror dessa två är de absolut flesta. Det finns en kategori sen om ärftliga sjukdomar med.
Dock kategorin ”krig i Ukraina” tror jag inte är statistiskt nämnbar. Helt utan bevis eller så tror jag det bara är en anledning som man intalar sig själv medans ens faktiska anledning är nåt annat. Då det fortfarande kan vara lite tabu att säga man inte vill ha barn. ”Miljön” tror jag nog det kanske finns några men inte speciellt många. Känner dock att dessa 2 och liknande kategorier kan man se om de är seriösa i den tron igenom de om de adopterar. Om ja är de seriösa om inte så troligtvis är det annat som är grundanledningen till att man inte vill ha barn.
Fan va najs! Vilka förebilder för våra unga
/s
Det är inte alla som borde ha barn och det är fullt rimligt att många inte *vill* ha barn.
[Meeeeen…](https://youtube.com/shorts/m_QHZInDoqg)
Många som skriver om hur jobbigt det är och “varför skulle man utsätta sig för att skaffa barn, gå miste om fritid, sömn, mindre pengar” etc.
Aldrig hört om någon som någonsin uppnått något av större värde, prestation eller annat att vara stolt över, utan att offra något eller utsätta sig för jobbigheter. Det har blivit helt vänt i dagens samhälle på hur allting ska vara “lätt och bekvämt”. När vi som människor växer av utmaningar.
Atleter offrar sina unga dagar i livet åt träning o kost för att i framtiden kunna uppnå briljans i sin gren och göra ett namn av sig själv. Entreprenörer, forskare, högt uppsatta personer mm. Alla offrar kvällar, sociala sammanhang, god natts sömn, fysisk hälsa för framtidens skull.
Vi sliter i skolan som unga för att sedan förhoppningsvis ha resultat av det som vuxna.
Att offra lite sömn, fritid och lägga pengar på en annan människa i hushållet för att uppfostra en/flera människa/or som är resultatet av dig och din partners kärlek är väl ganska lite investering i mina ögon, särskilt om man har lyxen och är två som kan dela på ansvaret
Fattar att inte alla vill ha barn, det är fine. Men ursäkten av att det är “jobbigt” är fan kasst.
Det finns extremt få människor som ångrat att de skaffat barn. Samtidigt tycker jag mig se hela tiden att många som är 45+ bittert ångrar att de är barnlösa. Sen är det väl kanske så att det är en av få tabun som finns kvar att öppet säga att man ångrar sina barn, absolut.
Vi millenials är generationen som aldrig behövde växa upp. Även om vi är 35 så lever vi som att vi var tonåringar eller i tidiga 20-årsåldern. Hur ska man kunna festa och gejma hela natten med ungar liksom.
Om vi nu har för avsikt att folk ska skaffa barn så kommer det behöva sociala påtryckningar. Vilket vi aktivt har arbetat bort genom åren. Så länge man får vara sig själv och leva som man vill etc. Kommer det inte finnas incitament att skaffa tillräckligt med barn.
Vet inte hur vi ska göra dessa sociala påtryckningar. Religionen var bra på det förr men nu tror folk på kapitalet och crossfit mer än jebus. Så det blir inte lätt att hitta en ny allmängiltig metod att ändra folkets vilja igen.