Il fatto che le persone non abbiano la capacità di abbinare i loro biglietti con i luoghi fisici del treno è oltre la mia comprensione.
Ora è un bistrot-sitter permanente. Un’esistenza calma ma soprattutto calcolabile
https://i.redd.it/ogtmlmcj41bf1.jpeg
di YangezGibber
11 commenti
Det går också bra att informera personen som sitter på din plats att det är din bokade plats, så kan personen flytta på sig, och så kan du ta din plats.
Vilka jävla soffor. Stripklubbsvibbar.
Jag förstår att det SWE i ditt pass, men det går alltså att säga till. Jag ber folk sänka sina och sina barns mobiler stup i kvarten och jag har aldrig fått annat än ett “ursäkta, givetvis” tillbaka så du kommer inte att dö.
Hahah du är alltså för feg för att helt enkelt informera en annan person om att den har råkat sätta sig fel? Och du lägger upp om det som att det är något annat än fullständigt pinsamt för dig, som om vi ska hålla med dig? Sitt i bistron om du vill, men allt annat i posten visar ju bara upp att det är du som saknar i personlighet.
Har folk idag ingen ryggrad alls? Jag fattar att ett visst mått av civilkurage gått förlorat i dessa tider, men något så simpelt som någon som sitter på ens plats? ”Ursäkta jag tror du sitter på min plats” visa biljetten och peka menande mot platsnumret. Skulle du säga till mig skulle jag flytta mig och be om ursäkt. Testa.
Aah, drunk bastard platsen! Love it
Att personer saknar förmåga att informera någon som råkar sitta på fel plats 😭
Snabbtåg? X2000? går det att ens boka biljett utan plats?
Otroligt märkligt att folk verkar ha fel oftare än rätt när det kommer till att hitta sina egna sittplatser, men än märkligare att du genuint inte vågar säga till. Vårt system fungerar på grund av skam, och när du undlåter att skämma ut folk är du del av problemet.
Åkte tåg för några dagar sedan, och få satt någon vid min fönsterplats, istället för sin plats vid gången. Men det sköttes väldigt snyggt, och reddes ut innan min reskamrat ens hunnit tagit av sig hörlurarna.
En uppåtnick från mig för att hälsa, ögonkontakt med frågande blick och en hand lyftes mot lurarna.
En nedåtnick för att bekräfta att jag accepterar att han sitter kvar, sedan ett gemensamt leende.
Ordlöst. Effektivt. Ypperligt svenskt.
Min son klev en gång på ett tåg till Göteborg från Stockholm och upptäckte att Annie Lööf satt på hans plats. Han bad henne flytta på sig. Det gjorde hon också.