Ho la sensazione che non ci sia davvero nessuno a cui piaccia la privatizzazione del settore pubblico, tranne quelli che fanno direttamente soldi. Tuttavia, deve continuare e deve avere qualche motivo. È vero che coloro che effettivamente utilizzano servizi privati (che si tratti di scuola o di cura) non sono anche direttamente influenzati dal deterioramento del pubblico e quindi non hanno alcun incentivo a votare per eventuali miglioramenti, quindi diventa un circolo vizioso che può far sì che sempre più persone vadano verso il privato.
Ma mi chiedo, cosa serve davvero la Svezia come società per la privatizzazione? La concorrenza è davvero un must nei servizi pubblici? Non può essere che risparmiamo denaro, poiché le nostre attività fiscali pagano ancora per i servizi che, ad esempio, le società sanitarie vendono?
Inoltre, sento (e molti altri) che le aziende stiano ancora facendo male. Un esempio recente: Patia, che avrebbe condotto operazioni di drop -off, ha posto tre disertori nello stesso posto, ed è finito comunque Vendita e omicidio di droga. Per non parlare delle scuole gratuite che danno Rating più elevato (Ho spesso sentito che è per ottenere maggiori stanziamenti dallo stato, ma trovo solo quel dettaglio). E non dimentichiamo che Lex Sarah è stata fondata secondo la cattiva condotta in una casa di pensionamento di proprietà privata.
I miei tre argomenti principali (e forse i più comuni) contro la privatizzazione del pubblico sono:
-
Gli individui sono autorizzati a fare soldi – spesso milioni – sulla sofferenza delle persone
-
Questi servizi sono costantemente soggetti a discussioni di risparmio. Come possiamo lamentarci che costa troppo ricevere rifugiati e allo stesso tempo consentire a Bert Karlsson di guadagnare milioni nelle case dei rifugiati? Come possiamo chiedere che le cure anziane costino meno e allo stesso tempo lasciare che le case anziane di proprietà privata fanno un sacco di soldi? I soldi che potrebbero andare per migliorare.
-
Come elettori e cittadini, ho una maggiore opportunità di influenzare il pubblico. Un comune è responsabile dei suoi elettori e residenti. Una società privata è principalmente responsabile dei suoi partner.
Questo potrebbe essere stato un po ‘più di una domanda. Ma mi chiedo sinceramente: mi manca qualcosa? Ci sono evidenti vantaggi per la società in generale che in queste aree sono consentite così tante attività private? È solo una domanda che ci sarà molto rumore non appena un’azienda suona così, ma che funziona benissimo nel complesso?
(Un’ultima piccola fascia e un pensiero più. Mi chiedo se i problemi della Svezia con il crimine di gruppo sarebbero diventati altrettanto gravi senza il grado di privatizzazione che abbiamo. Forse saremmo riusciti meglio con le istituzioni pubbliche che non sono così erose?)
Förklara privatiseringen av Sverige för mig
byu/udmurrrt insweden
di udmurrrt
25 commenti
Enkelt: Vi hade inte råd. Sverige på 70- till 90-talet var ett land med skenande underskott och galopperande statsskuld.
[https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/offentlig-ekonomi/statsbudget/statsbudgetens-saldo_1209553.html](https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/offentlig-ekonomi/statsbudget/statsbudgetens-saldo_1209553.html)
[https://www.riksgalden.se/sv/statistik/statistik-om-sveriges-statsskuld/statsskuldens-utveckling/](https://www.riksgalden.se/sv/statistik/statistik-om-sveriges-statsskuld/statsskuldens-utveckling/)
Detta stoppade båda.
De som tjänar pengar på det tjänar mycket mer (per person) än de som förlorar på det (per person). Det gör att de är redo att kämpa väldigt hårt och satsa betydande ekonomiska resurser på att fortsätta privatiserings-crikusen.
Varför tror du att syftet med privatisering är att att förbättra för medborgarna?
Tänk att vi har 2 skolor. Skola A och skola B.
Båda skolorna får 100kr att lägga på hyra, löner till lärarna, böcker, pennor och annat för att kunna ge en bra utbildning.
Skola B behöver utöver det ge avkastning till ägarna.
Studenterna och deras föräldrar får själva välja om de vill gå i skola A eller Skola B.
Skola B behöver därför hitta sätt att ge minst samma kvalité i utbildning som skola A. Ok de inte gör det kommer studenterna välja skola A. Skola B behöver innovation inom sin verksamhet.
Skola A behöver inte tänka nytt förens de märker att söktryck till deras skolor minskar till förmån för skola B.
Jag ser det som att privatiseringen är ett steg på vägen. Att i ett senare skede kommer man få betala skolan själv. Lite som Akelius var inne på.
Vissa saker är ju bättre på det privata, att saker kan utvecklas och göras bättre medan det inte alls finns sådan incitament i det offentliga. Medan andra saker borde vara offentliga, typ bankid, hur kan det ligga under banker? Borde väl verkligen höra till kärnverksamheten hos staten att administrera.
Ska inte försvara privatiseringen för det finns mycket jag ogillar med den. Men samtidigt kan det ge fördelar ett större styrt arangemang inte kan göra.
Känner en som jobbade inom förskola där enda förskolan för en stor del av kommunen hanterades av en privat förskola, kommunen ville inte lägga pengar på det själva så den privata förskolan var det som skapades. Den drevs i många år på blot svett och tårar av engagerat folk, för de visste det var enda sättet att ha en förskola i området efter kommunen lagt ner den förra på 90 talet.
Tyvärr tog det slut, för lite pengar för personal och för många barn på personalen så lärarna sa upp sig och skolan fick läggas ner, 3 avdelningar. Svårt när de är små i en liten kommun som behöver ha eget kök och andra fasta omkostnader.
På andra sidan myntet finns privata skolor som äter upp pengar och ger det som vinster. Samt kommunala skolor får bära allt ansvar för anpassad undervisning de privata inte vill ta utan att få extra ersättning för det. Vilket i sin tur går ut över den vanliga undervisningen som får kämpa med en mycket mer begränsad budget…på en kommunal organisation som oftast är lite dyrare i drift med högre omkostnader och overhead
Det är en konsekvens av en nyliberal ekonomisk teori. Stora förespråkare av denna ekonomiska teori är Milton Friedman och Friedrich Hayek. Deras grundläggande axiom var att marknaden löser allting bättre än en stat kan lösa saker. Och detta på grund av marknadens inneboende mekanismer (konkurrens, vinst maximering, effektivisering etc).
Nu är jag inte för privatiseringen men om man ska vara lite naiv så anser väl förespråkare att det leder till en effektivare välfärd – för alla.
I den offentliga sektorn har man ingen morot/inget incitament att sänka kostnader, göra saker mer effektivt, etc.
Man får liksom ut det man optimerar på/utvärderas i. Ta t.ex. Arbetsförmedlingen. Någon säger att de ska optimera på sysselsättningsgrad och plötsligt ska alla arbetssökande slussas in i konstiga utbildningar som inte leder dem närmre ett jobb men som ser bra ut i sysselsättningsgradsstatistik som politikerna kan vifta i TV-debatter. Ett privat företag som får betalt per person som klarar sin provanställning multiplicerat med hur länge de varit arbetslösa eller nåt skulle leda till att företaget optimerade på att faktiskt få folk in i långsiktiga anställningar. Sen skulle det säkert utnyttjas på andra sätt.
Grundskolan jag gick på la 150tkr på något konstprojekt i entrén. Inte säkert att ett vinstdrivande företag tycker det är rimligt att lägga samma pengar på något sånt liksom.
Det finna helt jlart ideologiska, ekonomiska och själviaka bakgrunder.
Det finns ideologier och därmed partier som säger att staten (samt landsting, kommuner mm) av princip inte ska äga eller driva verksamheter. Därmed vill man privatisera dessa även om det varken ekonomiskt eller själviskt är lönsamt. Jag anser att tex utförsäljningen av allmännyttan och järnvägstrafiken hamnar under detta.
Ekonomiskt finna en tro hos många att eftersom många offentliga verksamheter är ineffektiva (tex stor administration) så skulle en privatisering resultera I en mer effektiv verksamhet dvs det skulle bli billigare. Eftersom man inte också införde och följde upp att verksamheterna drivs med god kvalitet så öppnade man dock för möjligheten att sänka kvaliteten för att spara pengar. Dessutom behöllt man administrationen inom det offentliga och sparar därmed inga pengar.
En äldre bekant var kommunchef i en mindre kommun runt Stockholm. Kommunhuset bestod då av honom och hans assistent som satt i två rum. Sedan dess har samma kommun byggt två nya kommunhus och man planerar nu för ett tredje eftersom man inte får plats. Det är en enorm administrativ uppbyggnad på bara 30-40 år.
Ur ett själviskt perspektiv har vissa beslutsfattare gynnat sig själva och bekanta kanske inte alltid direkt ekonomiakt men också att man slipper vara ansvarig. Det är på många sätt enklare om någon annan driver verksamheten.
I teorin är de en god idé, det bör teoretiskt vara ett effektivare sätt att hushålla resurserna och generera ytterligare skattemedel. Privatisering som koncept är både fördelaktigt för staten och för de flesta invånarna eftersom de ekonomiska medel som rör sig går direkt till de verksamheter som det berör, vilket också helt företagsmässigt ger incentiv till mer kvalité för att kunna ta mer betalt för enbättre produkt.
I praktiken är privatisering av saker som vi som konsumter är beroende av och där vi är extremt pris inelastiska till vissa varor och tjänster. Däribland då skola och sjukvård till exempel. Det innebär i praktiken att man kan sänka kvalitén för att spara pengar, speciellt när det blir statligt finansierat, och vi som konsumenter måste ändå konsumera det eftersom vi i praktiken inte har mycket till val. Eller att man som konsument har möjlighet till att göra ett “bättre” val som andra konsumenter inte har.
Jag är för privatisering som koncept, tror att t.ex. privatisering av apotek har varit en positiv förändring för de flesta, kanske inte alla. Men man får ju passa sig kring vad man väljer att privatisera.
Det som brukar driva politisk opinion kring privatisering är när de statliga organen inte funkar till den nivån som befolkningen förväntar sig att de ska fungera. Står du i kö till operation i 2 år blir det en större chans att du röstar för förslag som vårdgarantin via privata aktörer.
Anledningen till varför statliga organ inte funkar som förväntat är ganska komplexa. Ofta har det att göra med att privata företag har mindre krav på sig. Det är mindre administrationskrav, de har en möjlighet till att optimera och sparka människor lättare, sätt sjuksköterskorna i receptionen på deltid så slipper man anställa en receptionist, etc.
I.o.m den politiska omöjligheten för snabba rörelser inom offentlig sektor leder det till att människor uppfattar privata alternativ som mer pålitliga.
Den finns även anledningar som nedskärningar i den offentliga sektorn för att artificiellt få den privata sektorn att framstå som bättre. I.o.m den stora administrationen och den slöa politiken så måste den offentliga sektorn ha mer resurser hela tiden. Genom att föra en snabb politik där man skär ner kan den privata sektorn snabbt se mycket bättre och mer effektiv ut.
Man kan även införa politiska krav som gör det svårare för offentlig sektor till att utföra sitt jobb effektivt.
Ett praktexempel är att offentliga skolor måste ha en stående beredskapsbudget OM en privat skola skulle konka och eleverna därifrån behöver omplaceras. Detta betyder att det går inte för en offentlig skola rent praktiskt att uppnå samma nivå av effektivitet och resursanvändning.
Så systemet går sakta men säkert mot en helt privat sektor, helt enkelt för att den offentliga sektorn aldrig har tid nog till att anpassa sig i en snabb värld, eller föra en politik som leder till meningsfull förbättring.
Jag har behövt ta en timme ledigt från jobbet för att köa på postkontoret där nån kärring som får lön oavsett prestation arbetar i snigelfart för att lämna ut paket.
Jag har gått i en skola där majoriteten av lärarna var kass utan att jag kunde byta lärosäte.
Jag har fått boka bilbesiktning fyra månader i förväg för att den statliga verksamheten inte behöver ha fokus på kunden.
Jag har gått till offentliga vårdcentraler i slitna lokaler där jag betraktats som ett ovälkommet avbrott i den ständigt pågående fikapausen.
Jag (mina föräldrar) har haft den statligt påtvingade monotelefonen och betalat extra för att ringa ”rikssamtal”.
Jag har fått tandvärk efter klockan 18 och inte kunnat köpa alvedon förrän dagen efter.
Privatiseringarna och avregleringarna har gjort Sverige oerhört mycket bättre och förbättrat samhällsservicen på en nivå den yngre generationen inte kan föreställa sig. Om några tjänat på att ta personlig risk och bidra till den utvecklingen unnar jag dem det.
Oftast handlar det om att man stramar åt de offentliga bolag som har hand om olika saker såsom skola, sjukvård, järnvägar, arbetsförmedling osv. osv. tillslut blir det såpass kasst att någon säger “detta klarar tydligen inte staten/regionen/kommunen, om vi ger privata intressen tillgång till denna marknad så kommer dom lösa problemen med billigare kostnad och bättre service som resultat). Vi testar och det visar sig att det blir dyrare och sämre iochmed att privata intressen ALLTID har sitt eget bästa i tanken och inte tänker fokusera på kunderna i onödan. Sen tar vi denna cirkus och upprepar den varje gång detta händer och tror att denna gång, DENNA GÅNG så blir det bra, men det blir aldrig bra.
Så varför blir det såhär? Delvis för att högern tror på idén om en “fri marknad” vilket allt som oftast betyder “sälj ut det offentliga”. Delvis för att vi fortfarande inte lärt oss att “fri marknad” är sämre för slutkund än “reglerad marknad”. Se bara på diskussionen om förskolorna nu och notera speciellt hur försiktiga dom är med förslagen på reglering. I detta fall så handlar det enbart om förskolorna även om problemet finns inom hela jävla friskolan. Sen ska man se på partier som Socialdemokraterna som ropar högt men som ändå inte vill förbjuda friskolorna utan använder argument som “**Tycker ni att aktiebolag helt ska bort ur förskolebranschen?**
*– Ja, det vore ju ett sätt att få bort vinsten men finns det andra sätt man kan göra det så är vi öppna för att titta på det.”* Så problemet förstärks ju av att båda sidorna vill behålla skiten med privatiserade samhällsfunktioner.
Jag tror absolut att stat/region/kommun klarar av dessa bitar om man bara fixar lite i sammansättningarna. Sluta bygga svindyra datorsystem hela tiden som havererar och är skit, sluta anställa en jävla massa admin och strunttjänster som kommunikatörer och fokusera på de anställda osv. och sen det allra jävla viktigaste: SAMHÄLLSNYTTIGA FUNKTIONER SKA FÅ KOSTA PENGAR. Det vanligaste är ju att man hör att postväsendet “går back”, men det är ju för fan inte meningen att dom ska gå med vinst.
Det absolut bästa hade ju varit att saker som post, el, vatten osv. hade blivit helt statligt, från produktion till kran/uttag/etc., och sedan tillhandahållits till befolkningen “at cost”.
En orsak är väl också att det är en snabb pengainjektion (lol kan man säga så?) om man säljer av statligt ägda bolag. Så det är ett kortsiktigt tänkande för att få budgeten att se lite bättre ut. Rätta mig gärna om jag har fel, men detta har jag förstått som en av anledningarna till att statligt ägda företag säljs ut från första början.
Jobbar med tillsyn av privata aktörer inom välfärdsområdet. Kan bara bekräfta att Sverige genom vår privatiseringsiver och avreglering skapat ett system perfekt för organiserad brottslighet och “entreprenörer” som ofta rör sig i gråzonen av lagen. Vi kommer inte lösa det med mer kontroll och tillsyn, det blir alltid steget efter och människor far illa. Tyvärr är de som direkt tjänar på detta också ofta politiker på högerkanten vilket gör att det finns extremt starka ekonomiska incitament att fortsätta på den inslagna vägen. Det här slöseriet med skattemedel överväger vida vad det offentliga lägger på exempelvis menskonst, arenabyggen o dyl. som annars ofta kritiseras för att vara slöseri med våra gemensamma resurser.
För att förstå grundtanken med privatiseringar behöver du veta hur otroligt ineffektiva offentlig drivna verksamheter **kan** vara.
Förstå hur uselt företag och myndigheter i länder som Östtyskland ofta fungerade. Ineffektiva, miljöförstörande, stela, omotiverade etc.
> Они делают вид, что платят, а мы делаем вид, что работаем.
De låtsas betala oss, vi låtsas arbeta.
Detta var förstås något hela de planekonomiska styrda systemet förlorade enormt på. Något de fokuserade på att försöka lösa men inte lyckades. Anledningen till varför Sovjet inte längre finns. Anledningen till varför Kina numera har som policy att först införa (partistyrd) marknadsekonomi innan de inför kommunism.
Behöver inte vara speciellt gammal för att komma ihåg hur dåligt det sköts i skola och vård innan privatisering vände trenden.
Det finns dock fortfarande mycket att göra innan vi kan få ett mer rättvist Sverige, för alla medborgare som bidrar till Sveriges välfärd.
Du kommer inte att få några bra svar här. Alla som är för privatiseringar vet att de bara hade blivit nedröstade och hånade om de hade delat med sig av sina resonemang. Så tyvärr får du nog nöja dig med att argumentera mot halmgubbar.
Bra: Alternativa organisationer än statliga (etc). Kanske smidigare, snabbare, bättre för alla.
Dåligt: Det är ofta någon som tjänar pengar på vad som kan vara ett monopol, så de tjänar pengar på alla som är under monopolet i stället för att vi betalar till oss själva.
Alla som tänker att privatisering bara leder till negativa konsekvenser har rosenskimmer över sitt minne/berättelser de hört hur bra och effektiv offentlig förvaltning egentligen var.
Tror de flesta är emot det när det gäller skolor och sjukvård etc. men ska staten syssla med bilprovning? Ska staten ha monopol på det som de hade? Telia? Tillverka Absolut vodka (tidigare)? Apotek? Försvarsbolag? Gambling/spelbolag?
Fördelarna är primärt för staten som kan begränsa kostnader och slippa ta skulden när utföraren gjort något korkat.
I teorin så är det jättebra att folk som har bevisat sig kunna placera och växa pengar tar hand om alla resurser så att ekonomin växer. Det är klassiskt högertänk och direkt hämtat från nyliberala teorier. Sen tror de att marknaden är självhanterande, så det är egentligen snarare en religion eftersom ideologin inte är evidensbaserad.
I praktiken så är det totalt förnuftsvidrigt eftersom det räcker med en person som kommer på att det är lättare att använda sina resurser till att göra ett minimalt jobb, pressa löner, utöva politiskt inflytande, minska sina skatter, och när en har gjort det så är prejudikatet satt och sen blir det norm, därefter kultur, att utpressa istället för att utveckla.
På företagsnivå brukar det kallas rent seeking, små företag innoverar, på stora företag handlar om att mjölka fördelar. Också känt som att socialisera förluster och privatisera vinster.
Så länge som de som tjänar pengar på privatiseringar har för stort inflytande fortsätter det. Kort sagt, marknaden måste ha strikta regler för att fungera väl. Bästa exemplet på det är väl bankerna och finansinspektionen.
Det beror nog på att folk har en stark övertro till kapitalism, det känns för många som en självklar ideologi som är en naturlig del av vårt samhälle. Men om man sätter sig in i vad det egentligen betyder inser man att kapitalism egentligen är negativt för många. Den bygger helt enkelt på att tjäna maximalt med kapital, den tar inte hänsyn till mjuka värden såsom känslor eller samhällets bästa såvida det inte är positivt för pengarna.
Att det driver utveckling och ibland sänker priser är en bieffekt av konkurrens, men i det långa loppet vill företagen dominera marknaden och därigenom själva kunna sätta priser. Problemet är att målsättningen är dominans, då spelar det mindre roll på vilket sätt man sänker priserna, man kör på full ånga tills någon kommer på en med att göra något dumt (typ som Aftonbladet hittade dokumenten om mindre smör på dagisbarnens mackor) då ber man om ursäkt, backar ett steg i någon månad. Sen är det full fram framåt igen. Med mer pengar in kan man köpa fler enheter och sen rinse and repeat. Till slut blir man så massiva att man blir svåra att stoppa.
Att kritisera systemet blir också svårt då man lätt kan stämpla folk som feltänkare eller emot “allt bra kapitalismen har skapat”, medans de själva klagar på nackdelar som systemet har infört. Har själv haft diskussioner med folk som tycker att privatisering är fantastiskt, men klagar på att SJ inte kommer i tid. När man då försöker förklara att det sällan är SJ själva är ansvariga för att tågspåren inte går att köra tåg på utan att det är ett privatiserat banverk (Infranord bla) som faktiskt bär ansvaret. Ja då suckar de och gruffar om att “Nä, man vet ju sen gammalt att SJ inte går att lita på…”
Det mest intressanta i diskussionen om privatisering av skola och vård är däremot pratet om att begränsa vinsterna, här knyter folk knut på sig själva för att dels kritisera, dels hylla en privatiserad marknad. Men på samma gång aktivt gå in och styra vad pengarna ska gå till och hur de ska tillfalla verksamheten. Det här är ett ovärdigt spel där man antingen är för en fri marknad som kan suga i sig skattepengar och maximera vinst på det sätt de själva behagar, eller bara bestämma sig för att statliga/kommunala krafter ska få äga krafset igen.
Hade jag kunnat ta över landet i några dagar hade jag förespråkat ett privat ägande av företag som sysslar med tjänster och varor, men begränsa till saker som inte involverar människor eller känslig infrastruktur som i händelse av krig eller liknande händelser är kritiskt för landet.
Ser nu att det blev en rant från min sida med, men ja.. det här är viktigt för Sverige. Vad är vi egentligen för land om vi inte kan ge sjuka och svaga den hjälp de behöver, eller utbilda de som ska föra landet vidare i framtiden?
Det stämmer inte nödvändigtvis att privatiserade tjänster presterar sämre. Endligt [Ednias ranking](https://ednia.se/rankning/stockholm) så är 5 av de 10 bäst rankade gymnasier i Sverige fristående. Om man tittar internationellt så är de bästa skolorna privata. Några av våra bästa Universitet är privat ägda (Chalmers och Handels). Kollektivtrafik är ofta en blandning mellan privat och kollektivt i länder som det fungerar bäst (Japan, Hong Kong, Singapore).
Det finns även samhällsmässiga argument för privata alternativ av samhällstjänster. Staten har ett ansvar att vara anpassat för en bred befolkning. Detta gör det svårare att testa nya idéer och att starta specialiserade program och inriktningar, då det måste rättfärdigas och gå genom breda lager av buråkrati. Det är svårt för kommun och stat att veta exakt vilka utbildningar som faktiskt efterfrågas av befolkningen. Med privatskolor som alternativ kan folk t.ex. starta upp internationella skolor, musikskolor, kockgymnasium, etc, och låta efterfrågan styras av marknaden. Om den inte behövs kommer den att gå i konkurs.