Share.

    5 commenti

    1. Copypasta: Arbetslösa söker inte vård: ”Många fastnar i hopplöshet”
      Stress, ångest och depression. Betydligt fler arbetslösa än de med jobb mår psykisk dåligt. Många känner sig så misslyckade att de inte tycker att de är värda att må bättre och därför inte söker vård, upplever psykologer som Arbetet har pratat med.

      Han har många gånger sett hur arbetslöshet påverkar människors mående negativt. Ricardo Correa, psykolog hos Min Doktor har lång erfarenhet i yrket både från psykiatrin och primärvården.

      – De vanligaste reaktionerna är stress, ångest och depression.

      Ofta uppträder de tillsammans, vilket gör det ännu tyngre, fortsätter Ricardo Correa.

      – Många beskriver en känsla av hopplöshet och fastnar i grubblerier om framtiden. Det kan kännas som att livet står stilla, att man har tappat riktning och kontroll, säger han.

      Många riskfaktorer
      Att arbetslöshet för med sig flera riskfaktorer för psykisk ohälsa, även om de slår olika mot olika individer och är situationsbunden, är tydligt.

      Det menar både Ricardo Correa och yrkeskollegan Louise Lind, erfaren psykolog på Mindler som genom sina år inom yrket träffat många arbetslösa.

      – Det kan handla om bristen på socialt sammanhang, att man känner att man förlorar en stor del av sin identitet, att man upplever sig värdelös för att man inte bidrar, att man har en stor ekonomisk stress och att man förlorar rutiner och sover på olika tider, slarvar med mat och sällan kommer ut, säger hon.

      – Ju längre arbetslösheten varar, desto större blir risken att utveckla eller förvärra psykiska besvär, fyller Ricardo Correa i.

      Läs mer
      Han har många gånger sett hur arbetslöshet påverkar människors mående negativt. Ricardo Correa, psykolog hos Min Doktor har lång erfarenhet i yrket både från psykiatrin och primärvården.

      – De vanligaste reaktionerna är stress, ångest och depression.

      Ofta uppträder de tillsammans, vilket gör det ännu tyngre, fortsätter Ricardo Correa.

      – Många beskriver en känsla av hopplöshet och fastnar i grubblerier om framtiden. Det kan kännas som att livet står stilla, att man har tappat riktning och kontroll, säger han.

      Arbetslöshetens ansikten

      Kristina, 28, är arbetslös: ”Känns som att jag inte är vuxen”
      ARBETSLÖSHETENS ANSIKTEN

      Felipe Gaboardi med långt brunt hår och glasögon tittar mot kameran med neutral min, har svart tröja, står mot mörk bakgrund.
      Felipe, 35, är arbetslös: ”Som att jag långsamt tynar bort”
      ARBETSLÖSHETENS ANSIKTEN

      Åsa Skane med kort blont hår och glasögon, har mörkgrå tröja och står mot en vit vägg, tittar in i kameran.
      Åsa, 55: är arbetslös: ”Man blir som en andra­sortering”
      ARBETSLÖSHETENS ANSIKTEN

      Många riskfaktorer
      Att arbetslöshet för med sig flera riskfaktorer för psykisk ohälsa, även om de slår olika mot olika individer och är situationsbunden, är tydligt.

      Det menar både Ricardo Correa och yrkeskollegan Louise Lind, erfaren psykolog på Mindler som genom sina år inom yrket träffat många arbetslösa.

      – Det kan handla om bristen på socialt sammanhang, att man känner att man förlorar en stor del av sin identitet, att man upplever sig värdelös för att man inte bidrar, att man har en stor ekonomisk stress och att man förlorar rutiner och sover på olika tider, slarvar med mat och sällan kommer ut, säger hon.

      – Ju längre arbetslösheten varar, desto större blir risken att utveckla eller förvärra psykiska besvär, fyller Ricardo Correa i.

      Man känner att man förlorar en stor del av sin identitet, att man upplever sig värdelös för att man inte bidrar.

      Forskningen är överens
      Även forskningen visar att arbetslösa som grupp i högre grad än människor med jobb mår dåligt.

      Fredrik Norström, forskare i hälsoekonomi vid Umeå universitet, lät i en omfattande studie personer som hade varit arbetslösa i minst 6 månader självskatta sin hälsa och jämförde det sedan med personer i arbete.

      Resultaten visade att arbetslöshet leder till en stor försämring, 9,6 procent, i hälsorelaterad livskvalitet.

      Tydligt sämre mående
      Allra störst var försämringen när det gäller den mentala hälsan. 24 procent fler bland de arbetslösa än bland de arbetande upplevde problem med ångest och depression.

      – Jag saknar helt det perspektivet i samhällsdebatten. Vi behöver prata mycket mer om vad arbetslöshet gör med människors mående, säger Fredrik Norström.

      Fredrik Norström kan även hänvisa till många fler studier än sin egen som kan belägga sambandet mellan arbetslöshet och ökad psykiska ohälsa.

      Söker sällan vård
      Ändå är flera av de psykologer som Arbetet har pratat med överens om att arbetslösa som grupp generellt inte söker vård så ofta som de skulle behöva.

      Därför finns det troligtvis ett stort mörkertal och många människor som lider ensamma och i tysthet.

      – Människor kan söka för ångest eller depression och det är först i samtalen som det kommer fram att de är arbetslösa. De kanske själva inte riktigt har sett sambandet, säger Louise Lind.

      Klandrar sig själva
      Även hon trycker på att såväl arbetsgivare som Arbetsförmedlingen borde bli bättre på att lyfta detta: vad arbetslöshet faktiskt tenderar att göra med människor, särskilt när den blir långvarig.

      Hon får medhåll av kollegan Andrea Kööhler, verksam vid Din psykolog.

      Andrea Kööhler upplever att hon ofta få påminna människor om att de inte är ensamma i sin situation, att arbetslöshet kan drabba vem som helst.

      – Ibland beror det dessutom på rent strukturella och diskriminerande orsaker som man som individ inte kan påverka. Men i stället tenderar många att lägga skulden på sig själva. De tänker att de är misslyckade som människor, att de mår dåligt på grund av det och att det är så det är – att det inte är mycket att göra åt, säger hon.

      Fastnar i att söka jobb
      Men det går att göra bästa möjliga också av en svår situation, poängterar Andrea Kööhler.

      Hon och hennes kollegor kan inte förändra sina patienters praktiska förutsättningar: de kan inte ge någon ett jobb, inte fixa ekonomin eller i fall som hon faktiskt mött – lösa hemlösheten.

      – Jag brukar fråga vad de tyckte om att göra innan de blev arbetslösa och innan hela den här onda spiralen började. Jag försöker uppmuntra dem till att få in mer av det i sitt liv. Många hamnar i att allt bara handlar om att söka jobb, all vaken tid.

      Viktigt ta hand om sig själv
      Även Louise Lind ser ofta hur många fastnar i att söka jobb frenetiskt – det är ju den uppmaningen man får från samhället, menar hon.

      – Många får känslan av att de inte är värda något annat. Men när man har gjort vad man är skyldig i jobbsökande är det viktigt att prioritera annat för sig själv, sådant som får en att må bra.

      Det är bra att hålla i rutiner och fylla på med positiv input, säger Louise LInd.

      – Man kan exempelvis engagera sig volontärt eller vara med i någon förening för att återfå känslan av sammanhang.

    2. När jag läste artikeln kom jag att tänka på konceptet [Shit Life Syndrome](https://en.wikipedia.org/wiki/Shit_life_syndrome), där man mår otroligt dåligt pga ens livsomständigheter. Sjukdom, arbetslöshet, ensamhet osv ger ett behov av hjälp vården inte kan hjälpa en med. Allt är skit och det verkar inte finnas någonting att göra åt saken.

      Inte alltför långt ifrån vad jag alltid känt om min egen arbetslöshet.

    3. TantMajzan on

      Sen har man ju inte råd att gå till vården som arbetslös. Man kanske lever på lånade pengar redan, och då gör dom där 1-200kr jävligt ont. 

    4. Cattette on

      Samtidigt så går ekonom helt okej. De få som har arbete kvar ska tydligen också utrotas av stress och överarbete.

      Det verkar som om den Svenska ekonomin helt enkelt inte behöver särskilt många utförda arbetstimmar för att allt ska tuffa på.

      Lösningen är självklar, men rådande omständigheter funkar finfint för de som har samhällsansvar.

    5. LionoftheNorth on

      Att vara ofrivilligt arbetslös är ett av de absolut värsta tillstånden en fysiskt frisk människa kan befinna sig i. Man kan absolut prata om att det är ett ovärdigt liv, men jag vill snarare säga att det är ett direkt omänskligt liv. Människan är inte gjord för att “söka jobb”. 

      Föreställ dig att du lever i ett jägar/samlarsamhälle på stenåldern. Du både *vill* och *kan* följa med de andra och skaffa mat, men du får inte. I stället får du sitta vid lägerelden och vänta på att de ska komma tillbaka, och har du tur får du kanske en halv portion samtidigt som övriga i det tysta någonstans ändå ser ned på dig för att du inte bidrar tillräckligt.

      Det kommer alltid att finnas ett mått av friktionsarbetslöshet i samhället, men att friska, arbetsföra människor blir långtidsarbetslösa är sinnessjukt. Där måste en känga också riktas mot arbetsgivarna med deras krav på erfarenhet och allt vad det heter. Resultatet blir att arbetsmarknaden blir ett moment 22 i form av en gigantisk runkcirkel.

      Nu är förvisso inte japansk arbetskultur jättemysig heller, men som jag har förstått det så är normen där att företag plockar in juniorer och (hör och häpna) lär upp dem *på jobbet*. Tror under hela min tid som arbetssökande efter studierna att jag sett **en** tjänst inom mitt område som explicit var för nyexade och inte hade krav på mångårig erfarenhet. Den svenska arbetsmarknaden är byggd på ett sätt som stänger ute folk. Tro fan att folk mår dåligt av det.

    Leave A Reply