Kan tala för egen åsikt. När jag gick i gymnasiet tyckte jag det var kul att dela saker som andra i min klass kunde se osv. Men efter man tagit studenten och inte träffar sin klass så känns det skit stelt att dela saker som de kan se, för nu träffar man ju dem inte. Eller om det beror på att man inte längre bryr sig om dem
borisheckner on
Naturen läker
SupportArsenal on
Jag har inga ex men det är märkligt att många googlar sina ex ändå haha!
I övrigt känner jag igen mig, har använde det flitigare för tio-femton år sedan än idag, möjligt att jag lägger upp stories på småsaker ibland men det händer. Idag lägger jag nästan bara upp saker som har min min konst att göra eller klipp från någon konsert jag varit på. När det kommer till stories så har jag aldrig haft behovet att lägga upp en serie efter varandra utan bara en enda per dag, tror det är nyttigt. Sedan har jag alltid varit väldigt privat av mig så jag har inte delat så mycket om mitt liv ändå.
Det finns en väldigt stor aktivitet ändå tycker jag, vissa använder sitt ig som ditt CV och lägger gärna upp när hen är på finkrogar, speciella fester osv när man vet att hen inte har så bra ekonomi. Just det där borde folk sluta med… eller vad vet jag. Min konst är väl också lite CV. Har ytterst få inlägg om mitt privata liv och tankar.
En annan ”spaning” jag har haft är att folk gillar poster allt mer sällan, även om man lägger upp en bild på en själv. Det är samma med folk som kollar på ens stories, det är färre som gör det tror jag. Jag utgår från IG och Facebook. Känner igen mig lite i diskussionen de hade på SVT om att det finns en jobbig känsla av att inte få likes, det händer mig nästan varje gång när jag lägger upp någon konst. Men jag vet att algoritmen gärna prioriterar bilder på sitt ansikte osv såklart det syns mer än min teckning. Sedan har jag tänkt på att, de allra flesta som ser ens stories, mest är randoms. De jag känner rätt bra ser också ibland ens stories men vissa gör det inte, somliga av dom känns ändå mer relevanta än exempelvis en brors kompis man inte träffat på över tio år. Ni förstår vad jag menar tror jag.
End of rant och mer Reddit åt folket!
WholeFactor on
Har folk kommit på sig själva efter 15 år att det inte är så intressant med vad de äter till lunch? Coolt, äntligen.
rakosten on
Meta med flera har ju aktivt dödat intresset för sociala medier genom allt från konstiga algoritmer, överdriven exponering för reklam, funktioner som inte efterfrågas, pushat innehåll, dålig/obefintlig moderering osv. Så det är väl inte så konstigt att vi användare flyr fältet?
lergnom on
Det handlar väl till stor del om enshittification av de stora sociala medieplattformarna. De handlar inte längre om mänskliga relationer, utan om att sondmatas med hjärnfriterande content utifrån den allsmäktiga algoritmen™.
För egen del har all personlig kommunikation flyttats ut till mindre chattgrupper. En för familj, en för kompisgäng, en för kollegor, etc. Det känns mer värdefullt att ha en direkt kommunikation där än att vräka ut sitt liv i diverse dystopiska helvetesflöden.
thinkingtitan on
Det kommer säkert att komma en punkt där vissa, om inte många av oss, kommer att tröttna på att scrolla igenom kortfattat innehåll. På senare tid har min trötthet på vad folk har att säga och dela online nått sin kulmen. Jag bryr mig inte längre om vad som händer i ditt liv. Om varje dag är spännande, så känns alla dagar likadana och jag bryr mig mindre och mindre, för varje dag som går.
MinSnoppLuktarBajs on
Det är bara narcissistiskt och ett tecken på att man har ett ohälsosamt behov av bekräftelse och uppmärksamhet att ständigt vilja dela och lägga ut allt man gör i sitt liv till omvärlden.
GabbiStowned on
En del av det som flera tryckt på är hur de sociala medierna har förändrats, där de har skiftat till att allt mer fokusera på “content”. Plattformarna handlar allt mer och mer om sådant någon ska tjäna pengar på och allt mindre om det personliga, som i sin tur därför underprioriteras och inte syns, vilket varit trenden senaste tio åren. Nu har det skett tillräckligt med generationsskifte för att det ska märkas och där många inte ens haft den relationen till sociala medier innan den tiden.
Crossing-Lines on
Går in på instagram för att se vad mina vänner har lagt upp: *Bara reels och skitbilder från företag*
Öppnar fliken *bara för mig*.. Tröttnar och stänger appen.
Sedan repeterar man detta och långsamt hatar man appen och livet lite mer.
Impossible-Strike-73 on
Jag raderade alla mina poster sen 2009 och gick ut facebook i somras. Raderade Whatsapp.
NocturnisVacuus on
okej..
trött på alla ads och allt skit, jag vill bara se det mina vänner postar eller chatta med dom 🙁 Vill du se något från min dag får du fasen fråga, självklart har jag ett foto på min telefon som jag aldrig tänker posta.
12 commenti
Kan tala för egen åsikt. När jag gick i gymnasiet tyckte jag det var kul att dela saker som andra i min klass kunde se osv. Men efter man tagit studenten och inte träffar sin klass så känns det skit stelt att dela saker som de kan se, för nu träffar man ju dem inte. Eller om det beror på att man inte längre bryr sig om dem
Naturen läker
Jag har inga ex men det är märkligt att många googlar sina ex ändå haha!
I övrigt känner jag igen mig, har använde det flitigare för tio-femton år sedan än idag, möjligt att jag lägger upp stories på småsaker ibland men det händer. Idag lägger jag nästan bara upp saker som har min min konst att göra eller klipp från någon konsert jag varit på. När det kommer till stories så har jag aldrig haft behovet att lägga upp en serie efter varandra utan bara en enda per dag, tror det är nyttigt. Sedan har jag alltid varit väldigt privat av mig så jag har inte delat så mycket om mitt liv ändå.
Det finns en väldigt stor aktivitet ändå tycker jag, vissa använder sitt ig som ditt CV och lägger gärna upp när hen är på finkrogar, speciella fester osv när man vet att hen inte har så bra ekonomi. Just det där borde folk sluta med… eller vad vet jag. Min konst är väl också lite CV. Har ytterst få inlägg om mitt privata liv och tankar.
En annan ”spaning” jag har haft är att folk gillar poster allt mer sällan, även om man lägger upp en bild på en själv. Det är samma med folk som kollar på ens stories, det är färre som gör det tror jag. Jag utgår från IG och Facebook. Känner igen mig lite i diskussionen de hade på SVT om att det finns en jobbig känsla av att inte få likes, det händer mig nästan varje gång när jag lägger upp någon konst. Men jag vet att algoritmen gärna prioriterar bilder på sitt ansikte osv såklart det syns mer än min teckning. Sedan har jag tänkt på att, de allra flesta som ser ens stories, mest är randoms. De jag känner rätt bra ser också ibland ens stories men vissa gör det inte, somliga av dom känns ändå mer relevanta än exempelvis en brors kompis man inte träffat på över tio år. Ni förstår vad jag menar tror jag.
End of rant och mer Reddit åt folket!
Har folk kommit på sig själva efter 15 år att det inte är så intressant med vad de äter till lunch? Coolt, äntligen.
Meta med flera har ju aktivt dödat intresset för sociala medier genom allt från konstiga algoritmer, överdriven exponering för reklam, funktioner som inte efterfrågas, pushat innehåll, dålig/obefintlig moderering osv. Så det är väl inte så konstigt att vi användare flyr fältet?
Det handlar väl till stor del om enshittification av de stora sociala medieplattformarna. De handlar inte längre om mänskliga relationer, utan om att sondmatas med hjärnfriterande content utifrån den allsmäktiga algoritmen™.
För egen del har all personlig kommunikation flyttats ut till mindre chattgrupper. En för familj, en för kompisgäng, en för kollegor, etc. Det känns mer värdefullt att ha en direkt kommunikation där än att vräka ut sitt liv i diverse dystopiska helvetesflöden.
Det kommer säkert att komma en punkt där vissa, om inte många av oss, kommer att tröttna på att scrolla igenom kortfattat innehåll. På senare tid har min trötthet på vad folk har att säga och dela online nått sin kulmen. Jag bryr mig inte längre om vad som händer i ditt liv. Om varje dag är spännande, så känns alla dagar likadana och jag bryr mig mindre och mindre, för varje dag som går.
Det är bara narcissistiskt och ett tecken på att man har ett ohälsosamt behov av bekräftelse och uppmärksamhet att ständigt vilja dela och lägga ut allt man gör i sitt liv till omvärlden.
En del av det som flera tryckt på är hur de sociala medierna har förändrats, där de har skiftat till att allt mer fokusera på “content”. Plattformarna handlar allt mer och mer om sådant någon ska tjäna pengar på och allt mindre om det personliga, som i sin tur därför underprioriteras och inte syns, vilket varit trenden senaste tio åren. Nu har det skett tillräckligt med generationsskifte för att det ska märkas och där många inte ens haft den relationen till sociala medier innan den tiden.
Går in på instagram för att se vad mina vänner har lagt upp: *Bara reels och skitbilder från företag*
Öppnar fliken *bara för mig*.. Tröttnar och stänger appen.
Sedan repeterar man detta och långsamt hatar man appen och livet lite mer.
Jag raderade alla mina poster sen 2009 och gick ut facebook i somras. Raderade Whatsapp.
okej..
trött på alla ads och allt skit, jag vill bara se det mina vänner postar eller chatta med dom 🙁 Vill du se något från min dag får du fasen fråga, självklart har jag ett foto på min telefon som jag aldrig tänker posta.