Aron Lund: fascismo är det enda rag svaret på den svenska språkkrisen

>Gå genom en svensk stadskärna och läs butiksskyltarna och reklamen: engelska, engelska, överallt. Svenskan är ett språk som håller på att förlora greppet om sin egen offentlighet.

>KOLUMNEN. Aron Lund är fristående kolumnist på DN:s ledarsida, Mellanösternanalytiker knuten till bland annat Utrikespolitiska institutet och arbetar till vardags på Totalförsvarets forskningsinstitut.

>Den folkkäre författaren, fotbollsälskaren och ordföranden i Björn Ranelids fanklubb, Björn Ranelid, reagerade nyligen med helig vrede på att damlandslaget anställt en ”head of performance”. ”Vad är det för trams”, utbrast han i Aftonbladet (29/8).

>”Det är enfaldigt, det är kontraproduktivt och det är dessutom en eftergift till imperialismen i den betydelsen att vi nu ska prata engelska när vi konverserar kring de svenska landslagen.”

>Ja, det står illa till med svenskan. Läskunnigheten vacklar och lärare vittnar om att barn talar engelska på skolgården. Att en femtedel av befolkningen numera är född utomlands är bara en del av förklaringen, för det är inte arabiska eller kurdiska som tränger ut svenskan – det är engelskan. Skälet stavas globalisering, eller ännu enklare: internet.

>Företag överger svenskan som arbetsspråk, avhandlingar skrivs på engelska och språkvårdare larmar om domänförluster, alltså att svenskan tappar terminologisk terräng och blir obrukbar i facksammanhang. En ond cirkel uppstår: Ju mer plats engelskan tar i ett givet sammanhang, desto mer framstår svenskan som olämplig, onödig, töntig och främmande.

>Trots att andra europeiska länder är lika utsatta för globaliseringstrycket märks anglifieringen av offentligheten mycket mer här, i den anpassliga ängslighetens Sverige.

>I företagsnamnen heter det därför inte vård utan care och inte kök utan kitchen. Svenska tidningar vårdar språket under överinseende av publishers. En gång fanns en högskola i Jönköping, nu finns Jönköping University. Stockholm har en Art Week, en Design Week och en Craft Week. Försvarsmakten har städslat en tvåstjärnig general som Chief Information Officer och arrangerar prova-på-helger vid Älvsborgs amfibieregemente under namnet Marine Weekend. Är landet redan ockuperat? (Det borde i så fall framgå tydligare i nästa utskick av ”Om the krig eller the kris comes”.)

>Och svunna är de dagar då höga hus i Sverige kunde ha svenska namn – nu har vi Gothia Tower, Turning Torso och Victoria Tower. Kaknästornet kan tacka sin lyckliga stjärna att det byggdes redan 1967.

>Myndigheter och makthavare bidrar till eländet, både genom egna trendkänsliga dumheter och genom tillståndsgivning till andras. Och värst är läget förstås i Stockholm, Nordens nervösaste stad.

>Ett kvarter i Flemingsberg har exempelvis utnämnts till ”business hub” under namnet Stockholm South Business District. I Sundbyberg har någon sällskapsresanfigur till stadsutvecklare godkänt byggandet av ett kvarter kallat West Village Rissne. I närbelägna Solna hittas både köpcentret Mall of Scandinavia och herrfotbollslandslagets hemmaplan, som genom företagssponsorers försorg gjort historiskt hattrick i debil svengelska: först hette den Swedbank Arena, sedan Friends Arena och nu Strawberry Arena.

>Återstår bara att modernisera själva landslagsnamnet i samma anda! Tänk vilket vrål av glädje som ska stiga från plastvikingahjälmar och blågula krullperuker när grabbarna i Electrolux SweSoccer fixar VM-kvalet?

>När man har tjatat om detta en stund brukar någon till slut börja skruva på sig och, efter en sidoblick på sällskapet, anlägga ett avmätt småleende. Har inte det här sagts hundra gånger redan? Är det inte lite pinsamt att hetsa upp sig över engelska reklamaffischer – kanske farbror oroar sig för dansbaneeländet och videovåldet också?

>Strax infinner sig en lingvist som vet berätta att språk utvecklas genom korsbefruktning, sedan en postkolonial forskare vars känsliga instrument funnit rasistiska spårämnen i retoriken, följd av en snedgrinande Timbrolobbyist som yrkar på språklig öppenhet mot världsmarknaden.

>Det är viktigt att skita i sådana människor.

>Sverige behöver inte färre, utan fler och värre språkfascister. Det är ju Björn Ranelid som har rätt när han instinktivt ilsknar till över att landslaget prålar med engelska titlar – inte de som himlar med ögonen åt känsloutbrottet.

>Men framför allt behöver Sverige politiker som vågar driva språkpolitik med tillräcklig kraft. En språklag stiftades redan 2009, men det var en tandlös historia. Om svenskans urlakning ska kunna hejdas – eller ens fördröjas – är det dags att ta i med hårdhandskarna.

>Att vända skolväsendets förfall är förstås det viktigaste steget, och det sker inte i en handvändning. Men det finns mycket annat att göra.

>Vi kan strama åt språklagen och införa skarpa krav på offentlig verksamhet och näringsliv. Vi kan skapa stödfunktioner för terminologiarbetet och subventionera översättningar. Verktyg saknas sannerligen inte, för den som vill och vågar: myndighetsinstruktioner och regleringsbrev, skatteincitament, chefstillsättningar, planregler, stödbidrag och förbudslagar.

>Det enda som verkar saknas är politiker som bryr sig om vilken språkmiljö deras barn och barnbarn ska leva i.

Mina föräldrar lärde mig att “Har du inget bra och säga om någon, Håll käften..”

Så jag håller käften..

Senast imorse såg jag ett nytt “smokehouse” som var “typ som i Texas”. Jag svor åt eländet. Inte en chans att jag betalar dyrt för att gå till något så löjligt. Nej, ge mig en raggmunk på gatuköket, tillagad “typ som i Sveg”, istället.

Bra skrivet Aron – jag backar din språkfascism!

Jag tycker nog att “den svenska språkkrisen” är en fabricerad kris vad gäller låneord. Avstånden i världen krymper, språken konsolideras mer och mer och jag tycker inte det är ett problem utan snarare tvärtom; ju enklare det är att kommunicera människor emellan desto bättre.
Jag ser dock ett problem i att vi inte klarar av att uttrycka oss i text på ett standardiserat sätt längre, vilket är lite märkligt eftersom det antagligen är den vanligaste kommunikationen vi har med människor utanför familj och jobb.

Tyskland dominerade Sverige totalt fram till 1945. Vi kanske ska föregå med gott exempel den här gången och överge imperiet innan det faller samman helt denna gången. Fokusera på vårt närområde, Norden och de nordiska språken och sedan Europa. 

Han ser ut som en läderhandske som legat i solen i tre år.