Johan Croneman: linguaggio politico per bambini quando SVT si apre all’estrema destra

Söndagens ”Agenda” blev ett paradexempel på mediernas skräck för att bli kallade ”vänstervridna”. Högervridningen på SVT är ett faktum, skriver Johan Croneman.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Text Johan Croneman

Det går fortfarande att locka fram politiska ufon som hävdar att SVT och public service är ”vänstervridet”. Några som lyckas särskilt bra i det arbetet är SVT själva. Representanter för diverse tankesmedjor och mediekanaler långt ut på SD-kanten får ta alltmer syre i public service.

SVT försöker väl spegla verkligheten, och det är definitivt en del av det journalistiska uppdraget. Den viktigaste delen av samma uppdrag är nog ändå att förhålla sig kritisk, frågande, ha mod att ställa obehagliga frågor. Utan att flacka med blicken.

Nyängsligheten består i att de är så fullständigt skräckslagna för att bli kallade vänstervridna att de nu skyr vänsterdebattörer och vänsterintellektuella som pesten.

Sveriges Television och särskilt deras nyhets- och samhällsredaktion har gjort en rejäl högergir

Jag har hävdat det förr, jag uppfattar det som mer relevant nu än någonsin: Sveriges Television och särskilt deras nyhets- och samhällsredaktion har gjort en rejäl högergir. Högervridningen på SVT är ett faktum.

Söndagens ”Agenda” blev ett paradexempel på detta, när man både skulle diskutera socialbidrag, ekonomiska orättvisor och de framgångar som de nya (?) extremhögerpartierna just nu har runt om i Europa. Fokus på Tyskland, Frankrike, Storbritannien.

Exakt hur ”Agenda”-redaktionen äntligen har nåtts om informationen om att högern är på frammarsch i Europa (typ de senaste 20 åren) är omöjligt för mig att säga, men att sälja in detta som en ny stor politisk nyhet var givetvis befängt – rent korkat.

I ett mer än yrvaket reportage lät man statsvetarprofessorn Ann-Cathrine Jungar beskriva läget – men komma med noll analys. Hon fick kanske inte ens frågan? Hon sade ingenting som vi inte redan visste. Hon berättade att Nigel Farage var en av arkitekterna bakom Brexit och nu leder ett extremt invandrarfientligt högerparti i England. Jaha, på det viset.

Man tappade hakan allteftersom.

Nu tvådde han sina händer med samma iver som Pontius Pilatus. Tomas Nordenskiöld lyssnade med beundran och tindrande ögon

När så programledaren Tomas Nordenskiöld gick vidare i programmet, och fortsatte prata politiskt barnspråk, så att vi alla skulle hänga med i de ”invecklade” politiska turerna, och presenterade nästa analytiska röst fick man en ny halvchock.

Nästa person att tillföra icke-analysen absolut ingenting var britten Alastair Campbell, Tony Blairs chefsstrateg. Mannen bakom nya Labour, partiet som blundade för både integrationsproblemen, fullföljde privatiseringarna, övergav socialdemokratin och förde högerpolitik som enbart gynnade de rika och de superrika. Campbell låg dessutom bakom flera falska dokument som lurade britterna in i Irakkriget.
Nigel Farage.
Nigel Farage. Foto: Alexander Mahmoud

Alastair Campbell krattade politiskt, i praktiken, i åratal för en sådan som Nigel Farage. Nu tvådde han sina händer med samma iver som Pontius Pilatus. Tomas Nordenskiöld lyssnade med beundran och tindrande ögon. Campbell driver, gubevars, en av de största politiska poddarna i Storbritannien, ”The rest is politics”. Den lyssnar ju alla på! Tomas Nordenskiöld höll inte minimåttet denna kväll.

Någon enda röst från intellektuell vänster som fick ge sin analys av en paralyserad europeisk socialdemokrati och en lika traumatiserad traditionell höger? Nej

Man toppade anrättningen med att låta Arvid Hallén från Sverigedemokraternas egen tankesmedja Oikos slå fast att de stora halvfascistiska rörelserna, som till exempel AFD i Tyskland, har mycket att lära av hur SD framgångsrikt och taktiskt rört sig mot makten och fått stort politiskt inflytande.

Vad gör vi av den glada Oikos-infon?

Någon enda röst från intellektuell vänster som fick ge sin analys av en paralyserad europeisk socialdemokrati och en lika traumatiserad traditionell höger? Nej.

Och när man diskuterade socialbidrag, ekonomiska klyftor, fattigdom – törs man då ta upp frågan om hur lite vi beskattar kapital i Sverige? Och hur mycket hyrorna höjs? Hur välfärds-Sverige blev ett skatteparadis för miljardärer? Nä, vet ni vad. Det blir ju för snedvridet och för stökigt.

”Agenda” är ju ändå ett politiskt familjeprogram.

Nu har jag inte sett avsnittet, men baserat på Cronemans beskrivning förstår jag inte hur det kan anses (extrem)högervinkat, bara för att man bjöd in “fel” motståndare mot högersidan.