La scuola dell’infanzia ha interessato più volte lo stesso bambino – non succede nulla – P4 Kristianstad

Båstads socialtjänst hade ju [en liknande skandal för några år sedan](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/nio-barn-utsatta-for-missforhallanden-nu-anmaler-bastad-sig-sjalv), då slutade det med att några chefer fick sluta. Konstigt att de inte lärde sig sin läxa.

Lyssnade på reportaget, och ställer mig lite frågande till vad nyheten faktiskt är. Den enskilda förskolläraren som uttalar sig kan inte veta vad socialtjänsten gjort eller inte gjort, för det varken kan eller bör soc återkoppla till henne. Vi kan inte veta om kommunen satt in stödsamtal eller familjebehandling eller liknande, vilket är mycket vanligare insatser än att barnet omhändertas och inte något hon hade informerats om. Jag förstår att läraren känner oro och frustration, och vi kan såklart inte utesluta att socialtjänsten gjort fel, men att en kommun inte tagit till den mest drastiska och långtgående tvångsåtgärd dom har betyder inte att ingenting görs.

En förskola eller skola som gjort en orosanmälan har rätt att få veta om förhandsbedömningen leder till utredning eller inte, men de har inte rätt att få information under en utredningsprocess eller i en pågående insats, om inte föräldrarna samtycker till det. Det kan leda till att förskolan eller skolan inte tycker att det händer något, eftersom de inte förstår hur socialtjänsten arbetar.

Det behöver vara riktigt illa innan ett LVU är tillämpligt. Dessförinnan kan föräldrar tacka nej till att ta emot stöd. När en utredning avslutas utan insats innebär det inte att socialtjänsten inte ser att det finns risker kring barnet, eller att socialtjänsten inte har försökt motivera föräldrarna till att ta emot stöd. Även när föräldrar tar emot stöd tar förändringsarbetet tid. Det ska det få göra. Socialtjänsten gör i varje utredning samt vid varje uppföljning av insats risk- och skyddsbedömningar enligt BBIC.

Det är viktigt att komma ihåg att det får vara lite illa i en familj, men inte alltför illa. Det får finnas risker, bara det finns fungerande skyddsfaktorer också. Ibland krävs det många utredningar innan socialtjänsten har tillräckligt underlag för att kunna ingripa med tvång.

Glöm inte att socialtjänsten har tillgång till rättsdatabaser och vet hur rättspraxis för LVU ser ut. Många socialtjänster har dessutom tillgång till jurister att rådfråga vid osäkerhet kring om rekvisiten för ett omhändertagande är uppfyllda. Att omhänderta barn är dock inte socialtjänstens primära uppdrag.